Israels MR-brott äntligen på väg att domstolsprövas? Vad anser EU:s ordförande?

Den 575-sidiga FN-rapporten om Israels – och Hamas’ – människorättsbrott under Gazakriget i januari har vållat enorm uppmärksamhet i stora delar av världen, inte minst i Israel, där regeringen gått till häftig motoffensiv. I Sverige däremot, har rapporten i stort sett tigits ihjäl, bortsett ett någorlunda utförligt ekoinslag av Cecilia Uddén.

Man vågar gissa att det är ett resultat av Israel-lobbyns långa förhandskampanj för att delegitimera hela projektet, trots att kommissionsordförande Richard Goldstone är både jude och bekännande sionist och som en av sina första åtgärder såg till att bredda undersökningsmandatet så att det också omfattade de palestinska väpnade grupperna, vilket alltså lett till att också Hamas’ drabbats av hård kritik.

Varför då denna uppståndelse i Israel? Det är ju inte första gången landets ockupationspolitik drabbas av förödande kritik i internationella rapporter, inte bara av de välkända MR-organisationerna Amnesty och Human rights Watch, utan också av bland annat EU-ländernas konsulat i Östra Jerusalem och olika FN-kommittéer. Är inte detta bara en i en lång rad rapporter om Israels brottsliga agerande som kommer att läggas i byrålådan utan åtgärd – trots att de brott som påvisas är av ett slag som när det gäller ett tjugotal andra länder – från Nord-Korea, Iran och Zimbabwe till Kina och Uzbekistan – har lett till EU-sanktioner. Ja, i ett fall, Sudan, har ju det internationella samfundet till och med väckt åtal mot en sittande statschef!

Kanske är det just där skon klämmer. Faktum är att Goldstonerapporten kan vara första steget i en process som kan sluta med att israeliska ansvariga hamnar inför Internationella domstolen i Haag. Visserligen har Israel inte anslutit sig till domstolen, men den palestinska myndigheten har förklarat att den medger att domstolen har jurisdiktion över de palestinska områdena, alltså bland annat Gaza. Det betyder att FN:s säkerhetsråd i princip kan besluta att domstolen har rätt att döma i Gaza-fallet och att israeliska ansvariga (liksom palestinska) kan komma att åtalas.

Israels möjlighet att slinka ur greppet är att själv tillsätta en effektiv undersökningskommission och själv ställa ansvariga inför rätta. Men, heter det i en kommentar av Human Rights Watch, ”både Israel och Hamas har en bedrövlig meritlista när det gäller att undersöka sina egna väpnade styrkors brott mot krigslagar och ställa dem till ansvar”. Det är mot den bakgrunden Goldstonerapporten föreslår att FN:s säkerhetstråd skall tillsätta en särskild kontrollgrupp för att övervaka hur Israel och Hamas sköter sina rättsliga procedurer. Om det skulle visa sig att eventuella egna undersökningar av parterna mest är spel för galleriet kan FN besluta att åtala misstänka krigs-och MR-brottslingar inför domstolen i Haag.

Netanyahu-regeringen har vädjat till USA att inte ställa sig bakom Goldstonerapporten, vilket skulle kunna göra den uddlös eftersom USA har vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Samtidigt utmanar Netanyahu-regimen Barack Obama genom att oförtrutet bygga vidare på de judiska bosättningarna på palestinskt område. Kan Obama, med sitt uppmärksammade tal i Kairo till den muslimska världen i bakgrunden, verkligen med bibehållen trovärdighet låta Israel slinka ur greppet? Den progressiva israeliska tidningen, där sådana kända fredsprofiler som Amira Hass och Gideon Levy arbetar, uppmanar den israeliska regeringen att ” istället för utsiktslösa försök att underminera Goldstone-kommittens legitimitet, tillsätta en statlig kommission för att grundligt undersöka de allvarliga anklagelser som denna vecka ha placerats på Israels tröskel, ett sådant steg skulle kunna förhindra ännu allvarligare komplikationer”, d v s åtal inför Haag-domstolen.

Haaretz påminner om att Israel efter Libanon-kriget 1982 gjorde en egen undersökning av anklagelserna om att Israel var medskyldigt till massmordet på palestinier i Sabra och Shatila. Det är sant. Även om berättigad palestinsk kritik riktades mot den undersökningen, ledde den i alla fall till så hård kritik mot Ariel Sharon att han fick lämna försvarsministerposten. Att en seriös undersökning av Gazakriget med nödvändighet måste leda till att israeliska politiska huvuden måste rulla är uppenbart. Alternativet kan annars bli att Internationella domstolen tar över och åtalar israeliska befattningshavare. Om så sker vore det sannerligen ett jordskred i Israels internationella status och ett genombrott för det internationella rättssystemet.

Vad säger då Sverige – EU-ordförande och FN-medlem? Tre dagar efter Goldstonerapportens publicering och efter flera dagar kalabalik i Israel finns fortfarande inte ett ord om den på UD:s hemsida, inte heller på Carl Bildts blogg. Den 18 september meddelar han bara att EU är överens om ”vikten av att nu ta tydliga steg mot en tvåstatslösning. Och att detta nu bland annat kräver ett stopp för den israeliska bosättningspolitiken – inklusive i östra Jerusalem – men också konkreta steg från arabstaternas sida i riktning mot bättre relationer med Israel.” Det är ju bra, men detsamma har vi faktiskt hört i tjugo år. Frågan är ju – vad gör EU – och FN – om Israel fortsätter att sabotera fredsansträngningarna? Ska man rulla tummarna som hittills? Eller ska man börja behandla Israel som man behandlar andra fredssabotörer och MR-brottslingar? Det är därför Goldstonerapporten är så viktig, för den nöjer sig inte med att kritisera, den föreslår en rättslig procedur som kan utmynna i israeliska – och palestinska – ansvariga inför rätta i Haag. Är det inte hög tid för en reaktion från EU:s ordförandeland?

Per Gahrton
Ordförande PGS
Air Jordan Westbrook 0.2

d6_nid: 
1 466