Frågan om Jerusalem har diskuterats omfattande sedan Osloavtalet. I och med kriget 1967 ockuperade Israel Västbanken inklusive Östra Jerusalem. I de ockuperade områdena, förutom Östra Jerusalem, har Israel sedan 1967 styrt via militära förordningar. Antalet förordningar utgör idag över 1200. Till skillnad mot övriga ockuperade områden annekterades Östra Jerusalem och vanlig israelisk lag blev gällande där. Israel anser inte att de beslagtagna områdena efter kriget 1967 är ockuperade och erkänner inte heller att Östra Jerusalem är annekterat. Israel är fullkomligt isolerade när de hävdar att Östra Jerusalem inte är ockuperat. Ett flertal FN-resolutioner har slagit fast att Östra Jerusalem är att betrakta som ockuperat.

En lösning som en del israeler förespråkar att Jerusalem blir huvudstad för både Israel och en palestinsk stat. De gemensamma ärendena kan handläggas av exempelvis tio personer, fem från vardera sidan. Myndighetsutövningen, till exempel rättsväsende och utbildning, delas mellan parterna. Vissa institutioner skall vara gemensamma med roterande ordföranden. De heliga platserna skall handhas gemensamt av de tre religionernas företrädare. Ett resultat skulle bli att Israel för första gången skulle få internationellt erkännande för sin auktoritet över sin del av Jerusalem.

Hos Israel ligger som ockupationsmakt – och den starka parten i konflikten – det största ansvaret för att förverkliga drömmen om Jerusalem som centrum för fred och säkerhet. Varför inte förlägga någon eller några av FN: s olika organ till staden och därmed markera Jerusalems status som internationell stad? De tre religionerna judendom, kristendom och islam innehåller alla starka ord för fred och rättvisa.

(Källa: Vägen till Palestina)