PGS ansvariga för projekten i Libanon - Ragnhild Söderqvist, Anna Mellgren och Charlotte Axelsson - har nyligen besökt Libanon och ger här en bakgrund och lägesbeskrivning av situationen i och kring flyktinglägren Beddawi och Nahr el Bahred Camp

Inledande information samt förklaring på förkortningar:
Beddawi camp (BC), palestinskt flyktingläger i norra Libanon 5 km norr om staden Tripoli, i dag ca 16000 ”egna” invånare, lägret kom till 1955 genom FN-organet United Nations Relief and Work Agency (UNRWA).

Nahr el Bahred camp (NBC), från 1949, 16 km norrut längs kusten från Tripoli etablerades via Röda Korset och blev senare inkluderat i UNRWAs mandat. Lägret hade 31023 registrerade flyktingar före kriget i maj 2007, (mer troligt är 35000 befintliga boende). Libanons regering säger sig vilja bygga upp lägret på nytt men många är skeptiska då historien visar att vid tidigare konflikter så har detta inte skett, Tel al Zaatar, Nabatieh, Damoor, Jesr el Basha, Sabra (Shatila finns dock kvar trots försök till förintelse).

Bakgrund: I slutet på maj 2007 utbröt en konflikt mellan den islamistiska extremistgruppen Fatah al Islam och libanesiska armén i och kring flyktinglägret Nahr el Bahred där gruppen förskansat sig redan tidigare på våren. Striderna pågick i mer än tre månader, först efter tre veckor lyckades civila fly efter att ha suttit instängda som gisslan i sitt eget läger under konstant beskjutning från båda sidor.

De flesta flydde till det närliggande lägret Beddawi camp där befolkningen som i ett slag mer än fördubblades. Från slutet av juni 2007 trängs plötsligt mer än 28 000 personer från Nahr el Bahred Camp plus den ordinarie populationen på ca 16 000 om utrymmet. Idag är 25 000 personer från NBC kvar i BDC, resten har sökt sig till Tripoli, Beirut och släktingar i andra läger. Vid flykten från NBC fick de flyende mycket litet med sig. Identitetspapper, dokument, smycken eller andra mer värdefulla ägodelar blev kvar och det kom att visa sig att det mesta av värde som var kvar i lägret har, stulits, förstörts eller plundrats.

I slutet av september tog kriget slut och ca 70 procent eller mer av NBC och ikringliggande hus var då totalförstörda. Vittnesuppgifter säger att hus bombades och brändes även invändigt och ofta förekom rasistisk graffiti som budskap till ägarna. Allt löst slogs eller sköts sönder alternativt transporterades bort, vart och av vem? Av den ursprungliga ”gamla” delen av lägret finns inget kvar, det jämnades med marken till 100 procent och ingen har nu tillträde dit. Trots det,lyckades några småpojkar nästla sig in i de raserade massorna veckan innan vi var där, det resulterade i att de trampade på eller eventuellt plockade upp det som kallas UXA (unexploded ammunition) som exploderade och flera av pojkarna miste ben och/eller blev skadade på annat sätt.

I oktober 2007 tilläts 1 271 familjer återvända till sina förstörda hus, d.v.s. de som låg i utkanterna av lägret, i det gamla lägret är allt total-förstört och ingen har tillåtelse att besöka. Många av dessa personer vistas i sina hus dagtid för att hjälpa varandra med återuppbyggnad men de flesta återvänder till BC för natten. Det finns dock några som idag försöker bo och skapa hemkänsla bland ruinerna, kanske upplever de ändå en viss trygghet i att hålla sig till sin tidigare omgivning och ibland även närhet till sina forna grannar.

För palestinier från det totalförstörda gamla lägret har UNRWA i NBCs utkant anlagt något som kallas Plot 23, där 112 enheter av skjulliknande bostäder om ett rum med korrugerad plåt som tak, inget innertak eller innerväggar, inget kök utan enbart en flyttbar gasoltub med påmonterad brännare samt en s.k. arabisk toalett, allt inom samma begränsade utrymme. 100 familjer bor här och UNRWA planerar för fler nödbostäder, närmare bestämt 160 st., men efter massiv kritik har man sagt sig vilja bygga nästa omgång med litet större lyhördhet för de strandsattas krav.

Sammanfattning, december 2007, sex månader efter krigsutbrottet
En stor del av flyktingarna från NBC bor i dag fortfarande i BCs skolor, som alltså denna höst inte kunnat starta sin ordinarie verksamhet. Av de som ”ockuperar” skolorna kan 5-7 familjer dela på ett klassrum med uppspända presenningar mellan sig, toaletter finns bara en /våning och de hygieniska möjligheterna är närmast obefintliga. Dessutom är det kallt och fuktigt så här års men åtminstone tak över huvudet. Matlagning sker på gasoltuber med en påskruvad brännare, samma system som används i Plot 23. Ett flertal brännskador har inrapporterats för barn som kommer i kontakt med gasol-lågan alternativt fått hett eller kokande vatten över sig.

Först i slutet av november 2007 transporterade UNRWA ett slags baracker till BC som ställdes upp strax utanför lägret med avsikt att kunna bereda skolgång i dessa och även andra hyrda eller tillfälliga lokaler. I mitten av december samma höst planeras nu undervisning i 3-shift. I NBC planerar man liknande för att slippa busstransporter med barn till BC. Dock uppstår här större svårigheter, då alla måste passera libanesiska arméns checkpoints vid ut och in passage, och många föräldrar vill inte låta sina barn gå till skolan med risk att ibland utsättas för kroppsvisitation, detta gäller särskilt flickorna .

Tidigare delvis goda relationer med NBCs omgivande libanesiska byar skadades svårt, det visade sig att flertalet av de deltagande soldaterna var just från dessa byar och då 168 av dem dog i striderna (jämför dödstalet 174 brittiska soldater i Irak under en fyraårsperiod!) så skapades givetvis en grogrund för hat och hämndbegär. Palestinierna känner sig hotade då de nu beskylls för soldaternas död, vilket givetvis blir ytterligare en svårighet vid en eventuell återflytt. Det har även varit en del demonstrationer av libaneser från byarna runt om emot en återuppbyggnad av lägret. Beträffande palestiniernas egna förluster så anger en källa knappt 50 civila dödade i striderna och över 100 skadade, men det är svårt att få fram korrekta siffror.

Vad som ligger bakom lägrets totala destruktion frågar sig många, den står absolut inte i paritet till vad som kan ha varit nödvändigt för att driva ut Fatah al Islam. Och hur kan man åsidosätta mänskliga rättigheter på ett så cyniskt sätt genom att så fullständigt utradera deras bostäder för all framtid, ty idag tror ingen på en total återuppbyggnad. Konspirationsteorierna flödar men palestinierna är ense om att det måste finnas en inblandning utifrån. Detta var ju inte deras krig och hur kunde den islamistiska extremistgruppen, utan att någon stoppade dem, ta sig från södra Libanon och in i lägret utan att bli ifrågasatta eller hindrade? Och hur fick gruppen tillgång till vapen och pengar under den långa vistelsen i lägret, då det ju fanns flera libanesiska checkpoints redan i början av 2007 runt NBC?

Men framförallt, varför är det i dag så tyst i media om flykten, om efterspelet till detta totala utplånande av ett helt läger, om åsidosättandet av deras mänskliga rättighet till en dräglig bostad och säkerhet, om den urusla kvalitén på de nödbostäder som UNRWA nu bygger upp, om den dagliga kampen mot kyla och väta, för litet kläder, för litet hygienmöjligheter, för litet matransoner (UNRWA), för litet tillgång till medicinsk vård (UNRWA), uteblivna möjligheter för barn att gå i skolan (UNRWA), arbetslösheten, hopplösheten.

UNRWA ansvarar sedan 1949 för skolgång och delvis hälsovård, de delar ut det nödvändigaste av förnödenheter, mat, filtar, madrasser (endast i början och av ganska dålig kvalitet), litet kläder men det förslår så litet. T.ex får de 250-300 familjer som bor i Beddawis skolor tre madrasser och tre filtar / familj och detta oberoende av hur många medlemmar familjen har. Hygienen blir eftersatt och toaletter finns för få. För dem som sover kvar i NBC måste svarta plastpåsar ersätta toalettfrånvaro. Vattenförsörjningen där ordnas av en NGO men det gäller endast dricksvatten, vatten till tvätt och rengöring är obefintlig eller en bristvara. Ett flertal NGO:s är närvarande men förslår dåligt motsvara de hemlösas enorma behov. Bl. a. bidrar en NGO (med stöd från ECHO) med 300 US dollar till reparationer av de ”bättre” husen, dock ersätts utgifterna i efterhand, vilket missgynnar familjer med redan dålig ekonomi. I BC ersätter UNRWA 1860 familjer för räntekostnader på upp till 600 US-dollar för hyra av en lägenhet för 3 månader. Dessvärre har hyrorna skjutit radikalt i höjden p.g.a. den stora efterfrågan, alltför få kan klara detta. Men många är de familjer som tagit emot sina olycksdrabbade släktingar eller vänner i sina hus och hjälpt till med det lilla de har att erbjuda.

Nivåer av hög stress bland palestinierna i norr upplevs överallt, rädsla för förnyade attacker finns särskilt hos barnen. Dessa har inte heller tillgång till några lekytor, vare sig i BC eller NBC och många barn från NBC som nu bor i BC törs ofta inte avlägsna sig från sina tillfälliga hem p.g.a. osäkerhet samt av rädsla att bli mobbade av ”Beddawi-barnen”. Den uteblivna skolgången bidrar givetvis också till långa, tråkiga och sysslolösa dagar.

Privatlivet för vuxna är lika bekymmersamt. Överallt är stora mängder med människor samlade och intimare relationer alternativt angelägna familjesamtal är omöjliga att genomföra. Frustrationen driver också fram våldsutbrott, barn är utsatta för riskerna att få stryk för småsaker, säkert förekommer en hel del andra missförhållanden såsom sexuella övergrepp i de överbefolkade utrymmena där folk tvingas bo. Här finns ett stort mörkertal då dessa saker inte pratas om, det är tabu.