Jo då, Margareta Sjöberg medger att hon var lite tveksam i början, när Amjad Madani och Yousef Serrah berättade att de ville starta ett bibliotek i New Askar Camp.

- Det är ju inte så lätt att starta ett nytt projekt. Och så pratade de inte engelska på den tiden. Vi fick använda en tolk från UNRWA. Senare blev det lättare när vi kunde ha direktkontakt.

Men försiktigheten berodde inte enbart på kommunikationssvårigheterna.

- PGS hade inga sådana projekt på den tiden. Innan vi startade läsestugan i Abu Dis hade vi bara medicinska projekt. Jag kommer ihåg att det väckte en del motstånd i organisationen. Sedan var det inte heller så självklart hur vi skulle söka pengar. Men för Margareta Sjöberg var det ändå ganska självklart att satsa på projekten i Abu Dis och New Askar Camp, inte minst för att det låg inom hennes eget kompetensområde.

- Jag är inte medicinare. Jag är socialarbetare.

Sedan behövde de förstås bara kasta en blick på den verklighet som de palestinska barnen och ungdomarna levde i för att inse att något behövde göras. Det var inte bara i flyktinglägret New Askar Camp som barnen for illa, situationen var lika allvarlig i Abu Dis.

- Det var så förfärligt 1989 att ungarna inte kunde vara ute. Soldaterna var där hela tiden. De kunde inte spela fotboll, fick inte samlas mer än ett par åt gången, och det var farligt att vara ute på gatan.

På det tidiga 1990-talet då PGS startade sina projekt fanns det inte så många NGOs som var aktiva bland palestinierna som nu.

- Då fanns det nästan inga förebilder att titta på. Det fanns några barnhem, men inte så mycket annat.

I dag är situationen en annan, och en mängd organisationer är verksamma på de palestinska områdena. Men mycket av stödet går till storskaliga projekt: någon donerar en summa och så byggs det ett sjukhus. Däremot är det få som tar ansvar för stödet till den löpande verksamheten.

- Men PGS har funnits kvar och kunnat fylla de här husen med innehåll. Och PGS har aldrig behövt ångra satsningen på projekten. Både biblioteket i New Askar Camp och läsestugan i Abu Dis har utvecklats till ungdomscenter med en mängd olika aktiviteter, även om böckerna fortfarande utgör stommen i verksamheten.

- Det är jätteviktigt att barnen får något annat i huvudet än våld och tråkigheter, att de kan läsa och låna hem böcker, och inte bara titta på video och dvd.

Margareta Sjöberg är imponerad av hur Amjad och Yousef använt de små resurserna till att hela tiden anpassa verksamheten till den föränderliga verkligheten.

- Till exempel under den sista intifadan då de ordnade stödgrupper med samtal för barnen som är drabbade.

I tider då militanta grupper vinner alltmer stöd i det palestinska samhället, är det också viktigt att stödja projekt som vilar på demokratiska och humanistiska principer, vilket är fallet med såväl läsestugan i Abu Dis som ungdomscentret i New Askar Camp. En annan viktig aspekt som Margareta Sjöberg framhåller är utbytet på individuell nivå. Mötet mellan människorna.

- Bara detta att vi har kommit dit, och att de har kunnat resa hit. Att de fått känna att de inte är bortglömda.

Catrin Ormestad