Sunday July the 20th was another Ramadan day, now a few weeks into the month. I was sitting in the ground floor of the four-story building where I live, with cousins and uncles. They had had to leave their houses the day before due to the heavy shelling and artillery bombardment of their neighborhood further to the east. Women and girls were sitting together waiting for sundown pray and the meal as well, above on the first floor. Altogether, we were about 50 people just waiting to begin the iftar meal. The call for prayer started, signaling sundown, and with that, naturally we started to eat. A few seconds passed when we heard two loud explosions, and the roaring sound of an F16. Some of us rushed immediately to the street and others turned on the radio. A building of our Abu Jamei family was hit, it said. We started to wonder which specific house and which part of our family. The news came from the street that it was Tawfik's house! A few seconds later, the radio gave the news of Tawfik’s mother’s death (Fatma), and a child. By then, the worst scenario racing through our minds was that the building was hit with a warning rocket and that Fatma and her grandchild had no time to escape. Unfortunately we were wrong, things were actually much worse! The 3 story house was hit by the F16 without any prior warning while four families were sitting around their table just beginning to break the day’s fast.

Sedan mer än 20 år har PGS samarbetat med Gaza Community Mental Health Programme. De senaste dagarna har vi nåtts av meddelande att två av organisationens medarbetare har förlorat delar av sina familjer. Våra kondoleanser;

Dear Hassan
Our deepest condolences to you and your family, for the loss of members of your relatives to the Israeli assault, May they all rest in peace, may their souls find peace.
With love and respect David, Henrik, Yvonne
and all other friends The Palestine Solidarity Association of Sweden
 

Foto: Mohammad Othman

Den israeliska arméns offensiv har ökat i omfattning och i styrka. Så fort solen går ner sprids skräcken över ockuperad palestinsk mark och de israeliska soldaterna samlas i hundratal för att inta stad efter stad på Västbanken. Soldaterna går från hus till hus och sprider skräck, slår sönder allt i deras väg. Hotar och misshandlar, sprider rädsla, arresterar. Dödar. Operation Brother’s Keeper. Som alla tidigare operationer; en av världens starkaste militärmakter krigar mot en civilbefolkning utan armé. Automatvapen mot stenar.

En familj i Hebron berättar hur de israeliska soldaterna kom in i deras hus precis när lunchen var klar i fredags, stänger in familjen i ett rum och äter upp all maten innan de går därifrån. I ett annat hus i Hebron, stängde de också in familjen i ett rum under hot av automatvapen, för att slå på tvn och kolla in matchen mellan Honduras och Italien i VM. Organisationer har vittnat om hur soldater stormat deras kontor, slagit sönder datorer och stulit saker.

En av dem som dödats under offensiven är 13-åriga Mahmoud Jihad Muhammad Dudeen. Han sköts ihjäl när den israeliska armén intog byn Dura nära Hebron. Mahmoud blev skjuten med skarp ammunition i bröstet. I söndags morse dödades 27-åriga Ahmed Saeed Saud Khalid av israeliska soldater när han hade varit i moskén på morgonen. Enligt vittnet var han på väg hem när soldaterna började ropa på honom. På grund av en mental funktionsnedsättning reagerade inte Khalil utan blev förvirrad. Soldaterna sköt honom då fyra gånger, ett skott i hjärtat. Mahmoud Ismael Atallah, 31 sköts också ihjäl i söndags av en soldat när militären intog en palestinsk byggnad för att använda taket som militärt utkikstorn.

Israeliska armén har inte gått in i Ramallah på det här sättet på många år, så det är något av en chock och får folk att tänka på den blodiga invasionen 2002 och rädsla att det här ska bli lika illa. Ilska riktades också mot palestinska myndigheten, då det finns ett missnöje mot att det förekommer ett visst säkerhetssamarbete. Också politiker har uttryckt att detta måste avbrytas nu, så till exempel Mustafa Barghouthi från the Palestinian National Initiative.

Många här känner också en enorm besvikelse över att omvärlden inte tycks bry sig. Det finns tillfällen när omvärlden står maktlös inför brott mot mänskliga rättigheter. När sanktioner inte ger effekt. När det gäller Israel har omvärlden en makt som inte utnyttjas. Israel behandlas som ett demokratiskt land och välkomnas i samarbeten och har förmånliga avtal inom många områden med till exempel EU. Israel är beroende av detta, så krav och sanktioner skulle garanterat ha en effekt.

Sluta belöna Israel och låt regeringen istället stå till svars för alla folkrättsbrott.

Som en vän här sa; hallå världen, de dödar våra barn!

Anna Wester

Uppemot 300 palestinska fångar i Israel hungerstrejkar nu i protest mot lagar som gör det möjligt att hålla människor fängslade i ”administrativt förvar” på obestämd tid, utan rättegång eller dom. Strejken, som är inne på sin åttonde vecka, är den längsta i ockupationens historia, och många fångar är nu i mycket dåligt skick. Flera har tagits in på sjukhus och opererats för olika komplikationer.

Och i svenska media är det – alldeles tyst!

Hungerstrejken har fått stor uppmärksamhet i Israel där regeringen nu i desperation försöker få lagligt stöd för att tvångsmata de fångar som svävar i direkt livsfara – något som det israeliska läkarförbundet bestämt avvisat som ett brott mot internationell lag och normal läkaretik. Strejken har lamslagit delar av det palestinska samhället i sympatiyttringar för de strejkande, och i stort sett samtliga politiska fångar, omkring 5.000, har genomfört en endagsprotest mot förhållandena.

I nuläget hålls 191 palestinska fångar inspärrade utan rättegång och dom. Till skillnad från vid tidigare hungerstrejker får fångarna denna gång inte ta emot besök, inte ens av oberoende läkare. Fångarnas tillstånd är därför oklart och enligt fängelsemyndigheten är omkring 65 av dem föremål för olika åtgärder. Palestiniernas president, Mahmoud Abbas, har vänt sig till FN:s säkerhetsråd med en begäran att man ingriper för att tvinga Israel att respektera internationell lag, överge sitt orimliga system och inse att man nu är ”ansvarig för livet för alla fångar”. Och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har förklarat att ”fångar i administrativt förvar antingen måste ställas inför rätta eller friges utan dröjsmål”.

Systemet med fängslanden och internering utan rättegång och dom är en styggelse för varje demokratiskt sinnad människa. Ändå hörs ingenting från de politiker i Sverige, och EU, som annars brukar oroa sig för demokrati och mänskliga rättigheter. Varför är det så? Var är demokratiministern? Utrikesministern? Alla våra EU-parlamentariker? Det är nu ni måste agera för att försvara demokratin och rädda liv.

De hungerstrejkande fångarna har deklarerat att de denna gång är fast beslutna att fortsätta strejken till slutet, tills en ändring kommer till stånd – även om det kommer att kosta dem själva livet. Det är nu upp till våra politiker att besluta hur många palestinska liv man är villig att offra för att fortsätta sin hittillsvarande undfallenhetspolitik.

Gunnar Olofsson
Debattör och medlem i Palestinagrupperna