Svenska banker och företag inblandade i Israels ockupation

Bosättningen Efrat. Foto: Anne Paq, Activestills

Flera svenska banker och företag bidrar till Israels ockupation av Palestina genom att investera i illegala bosättningar. Det visar en ny rapport som nyligen presenterades av 25 organisationer i koalitionen Don’t Buy Into Occupation.

Rapporten visar att mellan åren 2018 och 2021 har 672 olika europeiska aktörer haft affärer ihop med 50 företag som är direkt inblandade i den israeliska ockupationen. Ungefär 114 miljarder dollar har erbjudits som lån, och 141 miljarder dollar investerats i aktier i de olika bolagen. Bland de utpekade företagen finns två svenska - Atlas Copco och Volvo Group. Atlas Copco har bidragit till byggandet av tåglinjen Tel Aviv-Jerusalem, som korsar ockuperad mark, och har försett israeliska armén med utrustning till militärposteringar på Västbanken. Volvomaskiner river palestinska bostäder, och används till konstruktion av nya israeliska bosättningar, murbyggen på ockuperad mark, militärposteringar och separerade apartheidvägar. Andra företag som intresserat svenska investerare är Heidelberg cement, som bryter sten på ockuperad mark för byggen i bosättningar och inne i Israel, CNH Industrial som bygger bosättningar och murar och ödelägger olivlundar, israeliska Delek med gasutvinning i omstritt område och försäljning i bosättningar, israeliska Energix med olaglig energiutvinning (solpaneler) på ockuperad mark, tyska MAN med specialfordon för bekämpning av folksamlingar, israeliska Shikun & Binui inblandade i hus-, tunnel- och vägbyggen, israeliska Shufersal som har supermarkets i bosättningar, tyska Siemens med kontrollsystem och 60 tågset till järnvägsprojekt och kanadensiska WSP med elektrifiering av samma ockupationsjärnväg.

De svenska investeringarna fördelar sig så här:

De israeliska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark är olagliga enligt internationell rätt. Till exempel förbjuder Haagkonventionens regelverk (1907) en ockupationsmakt att beslagta och förstöra egendom på det ockuperade territoriet - något som skett för att bereda plats för bosättningar med enbart judisk-israeliska invånare.

Genèvekonventionen (1949) förbjuder tvångsförflyttning av områdets invånare liksom inflyttning av ockupationsmaktens egen befolkning på ockuperad mark (artikel 49). Inte minst är erövring av territorium med våld ett allvarligt brott enligt FN-stadgan.

Enligt ett antal FN-resolutioner är ockupationen av Palestina olaglig och måste avslutas, och Säkerhetsrådets viktiga resolution 2334 (2016) förklarar i klartext att “bosättningarna inte har någon laglig giltighet och utgör ett flagrant brott mot internationell lag”, att Israel måste “stoppa all bosättningsaktivitet” och att alla stater i sin verksamhet måste skilja på “staten Israels territorium och territorier ockuperade sedan 1967”. Detta omfattar förstås till exempel all handel med Israel, där EU-domstolen förklarat att produkter från ockuperat område inte får saluföras som tillverkade i Israel - och handelsavtalet mellan Israel och EU förutsätter “respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2). Trots Israels uppenbara brott mot regelverken tillåts ändå europeiska banker och företag, inte minst svenska, att utan några konsekvenser fortsätta investera i och göra affärer med den israeliska ockupationsindustrin. Därmed riskerar man att medverka till allvarliga brott.

Enligt internationellt överenskomna regelsystem som UN Guiding Principles (UNGP) och den ekonomiska gemenskapen OECD:s Guidelines är företag verksamma i konfliktområden skyldiga att se till att man inte medverkar till brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag. Verksamhet i israeliska bosättningar är utifrån detta ett extremt riskprojekt och det är, som rapporten konstaterar, svårt att tänka sig att det egentligen alls är möjligt att bedriva sådan verksamhet utan att själv bli medskyldig till allvarliga brott mot mänskligheten - och därmed riskera åtal inför den Internationella Brottmålsdomstolen, ICC.

DBIO-rapportens rekommendationer är tydliga:

● Internationella finansiärer måste avbryta samarbetet med företag verksamma i israeliska bosättningar som kränker mänskliga rättigheter

● Effektiva åtgärder måste vidtas och redovisas om hur arbetet för mänskliga rättigheter framskrider

● Företag måste respektera internationell lag i all sin verksamhet relaterad till Israel och de ockuperade områdena

● Europeiska regeringar måste försäkra sig om att finansiärer och företag inom deras jurisdiktion följer gällande regler för ansvar och förpliktelser under internationell lag

● Illegala bosättningsprodukter och -service måste stoppas från att komma in på den europeiska marknaden

● En process måste inledas för att avinvestera i de företag som finns registrerade på FN-listan över 112 företag inblandade i ockupationen

Det borde vara självklart att den svenska regeringen nu förklarar hur man förhåller sig till svensk inblandning i israeliska bosättningar, och vad man avser att göra åt detta. Som medborgare kan vi också kräva av de finansiella institutioner – banker, pensionsfonder med flera – som förvaltar vårt kapital att de upphör med stödet till ockupationen om de vill behålla oss som kunder.

Palestinagrupperna i Sverige

Gunnar Olofsson

Läs rapporten här.

Ny skrift: Apartheid och ockupation

Foto: ActiveStills

Hur länge kan en ockupation kallas tillfällig?

Ur Palestina. Apartheid och Ockupation.

I apartheidregimens Sydafrika kunde man se skyltar om ”Whites only” som förbjöd människor med olika hudfärg att umgås. Så är det inte i Israel. På universitetetens campus i Jerusalem, Haifa och Beersheva kan man se muslimska tjejer i hijab sitta bredvid killar med tatueringar från den israeliska armén, och på strandpromenaden i Tel Aviv har arabiska familjer från Jaffa picknick sida vid sida med ryska migranter och marockanska judar. Men apartheid används inte längre bara om den rasåtskillnad som existerade i Sydafrika fram till det tidiga 90-talet; det är i dag ett begrepp som används i internationell rätt för att definiera diskriminering och förtryck som utgör ett brott mot mänskligheten.

De senaste åren har apartheid allt oftare börjat användas om Israel, men då framför allt som en varning för den situation som kan uppstå på Västbanken ifall Israel fortsätter bygga ut bosättningarna och inte ger palestinierna en egen stat. Men i två rapporter som kommit ut under 2021 slår två ledande människorättsorganisationer, israeliska B’Tselem och amerikanska Human Rights Watch, fast att apartheid redan är en realitet i Israel. De drar båda slutsatsen att det efter 54 år inte längre går att kalla Israels ockupation av Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem för tillfällig. I mer än ett halvsekel har palestinierna levt utan alla de fri- och rättigheter som de flesta av oss tar för givna, samtidigt som alla israeliska regeringar – från vänstern till högern – gjort allt för att försvåra en delning av landet. Samtidigt som man förhandlat om att upprätta en palestinsk stat har Israel i strid med internationell rätt byggt runt 150 bosättningar på Västbanken. Det bor nu omkring 600 000 israeler på palestinskt område, inklusive det ockuperade Östra Jerusalem. Tack vare ett nät av kringfartsvägar kan de snabbt och säkert ta sig till Tel Aviv och Jerusalem för arbete och nöje – även om de som bor i bosättningarna fått allt mindre anledning att lämna dem. Där finns nu universitet, banker, livsmedelsaffärer och gallerior med butiker, kaféer och restauranger, liksom sjukvårdsinrättningar och statliga institutioner och myndigheter.

Den så kallade Gröna linjen som markerar gränsen mellan Israel och Västbanken betyder i dag ingenting – i alla fall inte om man är israel. Bosättarna har samma status och rättigheter som alla andra medborgare, och de kan utan hinder röra sig mellan palestinskt och israeliskt område. De allra flesta palestinierna på Västbanken är däremot beroende av tillstånd och israeliska vägspärrar för att kunna ta sig till exempel till Jerusalem eller resa utomlands. Det är bara ett exempel på hur olika israeler och palestinier behandlas av den regering som styr över hela det område som ligger mellan Medelhavet och Jordanfloden, den israeliska. Palestinierna har begränsat självstyre på vissa delar av Västbanken men i praktiken så lyder den palestinska myndigheten under den israeliska regeringen. Det är Israel som bestämmer vem som får resa in och ut till de palestinska områdena liksom över export och import, infrastruktur och landfördelning, vatten och kommunikation, och de har den militära kontrollen över land, hav och luftrum. I praktiken innebär det till exempel att palestinier får hämta sitt dricksvatten från tankbilar medan deras israeliska grannar håller sig med pool. I de israeliska fängelserna finns palestinska barn som slitits upp ur sina sängar mitt i natten av beväpnade soldater och människor som suttit fängslade i månader och år utan att ha fått någon rättegång, eller ens fått reda på vad de är anklagade för – så kallat administrativt förvar. I Gaza dör patienter av cancer eftersom de inte får tillgång till specialistvård och ungdomar går miste om stipendier till prestigefyllda universitet eftersom de inte tillåts lämna landet. Israel beskrivs ofta som en demokrati och om man bortser från ockupationen och förtrycket av palestinierna så stämmer det. Men går det att skilja det fria och öppna Israel från den militära ockupationsmakten Israel? B’Tselem och HumanRight Watch anser inte det. Oavsett på vilken sida om Gröna linjen man befinner sig är statens policy densamma: att gynna judiska israeler på bekostnad av palestinierna, både de som bor på ockuperat område och de palestinier som har israeliskt medborgarskap. Till skillnad frånhur det var i Sydafrika under apartheid så är den israeliska segregationen inte lika uppenbar. I stället för att sätta upp ”Whites only”-skyltar på bänkar och offentliga toaletter säger man sig vilja värna om den judiska karaktären i ett bostadsområde, eller i hela landet. Israel definierar sig som en ”judisk stat”, vilket bland annat fått staten att aktivt försöka påverka landets demografiska sammansättning, så att antalet judiska invånare ökar och de palestinska minskar. Palestinier i diasporan har till exempel inte rätt att bosätta sig i Israel ens om de eller deras föräldrar är födda där medan alla med judisk bakgrund kan få israeliskt medborgarskap. Palestiniernas land tas i beslag och invånarna fördrivs, och i stället byggs israeliska bosättningar. Bara en fjärdedel av de palestinier som lever under israeliskt styre har rätt att rösta medan alla israeliska judar har fullständiga medborgerliga rättigheter. Palestinierna har olika rättslig status beroende på var de bor – under militärt styre på Västbanken eller med uppehållstillstånd i Östra Jerusalem; som flyktingar eller under blockad i Gaza, eller med medborgarskap i Israel – men de har aldrig sammarättigheter som de judiska israelerna.

Foto: ActiveStills

Det har nu gått tio år sedan vi i ett temanummer av den här tidningen undersökte huruvida begreppet apartheid gick att använda för att beskriva situationen i Israel. Mycket har hänt sedan dess, och lite. Bosättningarna har fortsatt att byggas ut, och den israeliska regeringenhar börjat tala om annektering som ett sätt att en gång för alla avgöra konflikten. Ingen försöker längre få parterna att prata om fred. Men trots det har de gamla föreställningarna om Israel och Palestina visat sig anmärkningsvärt seglivade. Som att ockupationen bara är tillfällig och att Israel är en demokrati av västerländskt snitt. Kanske för att det är bekvämt för politiker och beslutsfattare att hålla fast vid dessa myter, för om det skulle visa sig att de inte längre är sanna – om de någonsin varit det – och Israel verkligen skulle uppfylla kriterierna för en apartheidregim så kan omvärlden inte förhålla sig likgiltig till det.

I den här tidningen vill vi genom reportage och intervjuer visa hur människor lever på Västbanken och i Gaza. Vi pratar också med B’Tselems ordförande Hagai El-Ad och med aktivisten Jonathan Pollak som båda anser att de lever under en apartheidregim. Vi vill därigenom uppmana till diskussion och reflektion. Efter mer än femtio år är det hög tid att vi ser verkligheten som den är, och inte så som vi önskar att den skulle vara. Så mycket är vi skyldiga inte bara palestinierna utan även alla de israeler som inte vill leva i en stat där en människas etnicitet avgör vilka rättigheter hon har.

Catrin Ormestad och Anna Wester

Läs hela skriften: Palestina. Apartheid och ockupation.

Lärare kan beställa den genom utbudet.se

Vill du beställa den direkt från oss, mejla info@palestinagrupperna.se

Miljarder i ekonomiskt stöd åt företag i israeliska bosättningar

Koalitionen Don't Buy Into Occupation släpper idag en rapport som avslöjar att 672 europeiska finansinstitut har ekonomiska relationer med 50 företag som är aktivt involverade i israeliska bosättningar. Investeringarna uppgår till mångmiljardbelopp, trots att israeliska bosättningar är illegala enligt internationell rätt.

Flera svenska finansinstitut finns med på listan – däribland Swedbank, Investor AB, Industrivärden AB och Alecta. Dessa fyra finns med bland de tio pensionsfonder, banker, försäkringsbolag och kapitalförvaltare som investerat allra mest i företag som är aktiva i bosättningar.

Läs mer och ladda ner rapporten här: https://dontbuyintooccupation.org.

Rapporten avslöjar att europeiska finansinstitut under perioden januari 2018 och maj 2021 bidrog med 114 miljarder USD i form av lån och teckningar och innehade investeringar till ett värde av 141 miljarder USD i aktier och obligationer i företag som är involverade i bosättningar.

Israeliska bosättningar är olagliga enligt internationell rätt och utgör handlingar som medför individuellt straffansvar som krigsbrott och brott mot mänskligheten enligt Romstadgan. Ändå fortsätter europeiska finansinstitut att investera mångmiljardbelopp i företag som är aktivt involverade i bosättningarna.

FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i det palestinska ockuperade området, Michael Lynk, skriver i ett förord ​​till DBIO-rapporten: ”Dessa företags engagemang i bosättningarna – genom investeringar, banklån, resursuttag, infrastrukturavtal och utrustnings- och produktleveransavtal – ger bosättningarna det oumbärliga ekonomiska syre som de behöver för att växa och frodas.”

I koalitionen Don't Buy Into Occupation ingår 25 palestinska och europeiska organisationer. Palestinagrupperna är del av koalitionen genom European Coordination of Committees and Associations for Palestine, ECCP.

PGS på Globala Torget

Vi finns på Globala Torget under Bok & Biblioteksmässan i Göteborg!

23-24 september pratar vi med gymnasieelever och på lördag 25/9 kl. 12.30 livesänds ett samtal med Anna Wester och Catrin Ormestad som skrivit vår rykande färska temaskrift om apartheid. Samtalet Att leva under ockupation och apartheid sänds också digitalt och finns att se här.

Temaskriften Palestina: Apartheid och ockupation tar avstamp i de rapporter som B'Tselem och Human Rights Watch nyligen gett ut, där de drar slutsatsen att Israel gör sig skyldig till apartheid mot palestinierna. Alla som är medlemmar i PGS får skriften hem i brevlådan. För lärare finns den att beställa hos utbudet.se. Vill du beställa direkt från oss, mejla info@palestinagrupperna.se!

Puma: global aktionsdag

Puma är huvudsponsor av det israeliska fotbollsförbundet (IFA), vilket inkluderar sex lag från israeliska bosättningarna. Puma marknadsför sig som ett företag som värnar om jämlikhet, men det rimmar illa med att de bidrar till den ockupationspolitik och apartheid som Israel utövar mot det palestinska folket.

Fler än 200 palestinska sportklubbar och en bred internationell solidaritetsrörelse uppmanar Puma att avbryta sponsringen.

Den 18 september är det dags för en global aktionsdag för att uppmana Puma att sluta sponsra Israels apartheid!

Följ #Boycottpuma och #Pumafam under dagen för uppdateringar om kampanjen. Uppropet har redan samlat över 54 000 namn – skriv under du också! 

Läs mer: bdsmovement.net/boycott-puma

Ben & Jerry's lämnar israeliska bosättningar

Efter att under många år ha kritiserats för sin verksamhet i Israel meddelar glassföretaget Ben & Jerry's att de kommer att sluta sälja sina produkter i Israels olagliga bosättningar på palestinsk mark.

I ett uttalande säger Ben & Jerry's styrelse: "Vi anser att det är oförenligt med våra värderingar att Ben & Jerry's glass säljs i det ockuperade palestinska området."

Den globala BDS-rörelsen har länge uppmanat Ben & Jerry's att upphöra med sin delaktighet i Israels ockupation och kränkningarna av palestiniernas mänskliga rättigheter. Ben & Jerry's beslut visar att vi alla som konsumenter kan göra skillnad! Det kan tyckas vara ett blygsamt steg som Ben & Jerry's tar nu men det väcker mycket starka känslor hos israeliska makthavare.

Vi i Palestinagrupperna välkomnar Ben & Jerry's ställningstagande och uppmanar samtidigt företaget att avsluta all sin verksamhet i Israel. Ben & Jerry’s har en fabrik i Israel och trots att det marknadsför sig som ett företag med starkt engagemang i sociala rättvisefrågor har de aldrig tidigare uttalat sig mot den israeliska ockupationen.

Infomöte om PGS

Du som vill veta mer om Palestinagrupperna är varmt välkommen på ett möte där vi berättar vad vi gör och hur den som vill kan bli aktiv!

1 juli, kl. 19.00-19.45 (med möjlighet att stanna kvar en kvart för mingel)
Vi ses på zoom: https://us02web.zoom.us/j/81531163851

Utrikesministern har svarat!

Vi är nu fler än 24 000 personer som skrivit under uppropet till utrikesminister Ann Linde där vi kräver att regeringen agerar mot den pågående etniska rensningen av palestinier i Östra Jerusalem. Nu har vi fått ett svar.

Utrikesministern skriver att Israels bosättningspolitik och vräkningarna av palestinier i Östra Jerusalem strider mot folkrätten och måste upphöra. Ann Linde meddelar också att Sverige driver på för detta inom EU, FN och andra fora.

Det är positivt att utrikesministern svarar och vi uppskattar Ann Lindes tydlighet ifråga om att den senaste tidens händelser är oacceptabla och att regeringen står upp för folkrätten. Vi tycker också att det är bra att utrikesministern uttalar att det är konfliktens grundorsaker som måste hanteras.

Däremot framgår det inte i svaret på vilket sätt Sverige och EU sätter press på Israel. Situationen för de palestinier som hotas av fördrivning i Östra Jerusalem fortsätter att vara lika akut. Vilka åtgärder tänker regeringen och EU ta till för att Israel ska upphöra med att tvångsförvisa palestinier från sina hem? 

I uppropet till utrikesministern kräver undertecknarna också att Sverige verkar för att associationsavtalet mellan EU och Israel upphävs tills dess att Israel följer avtalets klausuler om mänskliga rättigheter och internationella konventioner. Där fick vi inte heller något svar. 

Det är tydligt att krav eller fördömanden i ord inte är verksamma när det gäller att förmå Israel att upphöra med folkrättsbrott. Med tanke på att Israel på ett så uppenbart sätt inte respekterar villkoren i associationsavtalet borde ett naturligt första steg vara att avbryta avtalet. Men tvärtom aviserade den svenska regeringen 2020 att dess avsikt var att “utveckla relationerna med Israel, inte minst genom ökad handel och näringslivsfrämjande verksamhet på områden som forskning och utveckling, innovation och miljöteknik.” (https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utrikesdepartementet/sveriges-diplomatiska-forbindelser/mellanostern-och-nordafrika/israel/handel-med-israel-och-palestina)

I flera andra fall har EU valt att säga upp samarbetsavtal, och också införa sanktioner, när länder begått brott mot folkrätten. Varför särbehandlas Israel? 

Läs svaret från utrikesminister Ann Linde

Att tvingas betala för rivningen av sitt eget hem

Foto: Heather Sharona Weiss, Activestills

Nya rivningsorder har delats ut idag i Silwan i Östra Jerusalem. De israeliska myndigheterna har ställt de palestinska invånarna inför ett ultimatum: antingen river de sina egna hem inom 21 dagar, eller så tvingas de betala rivningskostnaderna. I Sheikh Jarrah står ännu fler palestinier inför hot om tvångsfördrivning, i ett uppmärksammat fall som den israeliska högsta domstolen väntas fatta beslut om inom de närmaste dagarna.

Myndigheterna, uppbackade av bosättarorganisationer, har i åratal använt en mängd olika knep för att driva bort palestinier från sina hem i Östra Jerusalem. De familjer som nu står inför tvångsfördrivning vet att det israeliska rättssystemet inte erbjuder dem några möjligheter att rädda sina hem. Deras enda chans är internationella påtryckningar. Palestinagrupperna kräver att Sveriges regering agerar för att stoppa den etniska rensningen i Östra Jerusalem. Nyligen överlämnade vi en uppmaning till utrikesminister Ann Linde som då hade undertecknats av 23 000 personer. Har du inte skrivit under än, gör gärna det! Vi kommer att fortsätta framföra våra krav till utrikesministern tills vi ser handling!

Du hittar namninsamlingen här: https://www.mittskifte.org/p/sheikhjarrahVi uppmanar också enskilda och organisationer att sätta press på Israel genom BDS - bojkott, desinvesteringar och sanktioner.