Demokrati eller apartheid?

Palestinskt samhällsliv på undantag i Israel

Den israeliska staten stryper systematiskt sina palestinska medborgares rättigheter vad gäller tillgång till land, service och möjligheter till utveckling inom Israels gränser. Det är slutsatsen i en ny rapport, ”Israel: Discriminatory Land Policies”, av människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Rapporten konstaterar att 93% av israeliskt land är statsägd, men i praktiken kontrollerad av den Judiska Nationalfonden – som, förutom att inneha närmare hälften av platserna i den centrala planeringskommittén, också direkt äger och avsatt 13% av marken för ”judisk bosättning”. Israels palestinska medborgare, som utgör 21% av befolkningen, har i nuläget kontroll över mindre än 3% av marken. Palestinierna är också kraftigt underrepresenterade i de organ som sköter samhällsplaneringen.

Från 1948 när staten Israel bildades, och dess palestinska invånare sedan (1949) sattes under militärstyre, och fram till 1966, när militärstyret upphörde, beslagtog den israeliska staten 10.000-tals hektar palestinsk mark – en del mark så kallad ”frånvarandes egendom” tillhörig palestinier som fördrivits av de paramilitära terrorgrupperna och sedan inte tillåtits återvända, och en del av militära eller andra skäl. Av 370 judiska samhällen etablerade perioden 1948-53 byggdes 350 på stulen palestinsk mark. Sedan 1948 har man godkänt mer än 900 judiska lokalsamhällen men inga palestinska – utöver några i framför allt Negevöknen för att samla bortdrivna palestinska beduiner.

I dag fortsätter beslagtagandet genom att palestinsk mark ”avsätts” för byggande av motorvägar, skapande av nationalparker, ”säkerhetsskäl” eller annat. Delar av de palestinska samhällena reserveras för jordbruksändamål, vilket gör att nybyggnation av bostäder inte kan förekomma där. De palestinska samhällena blir därigenom alltmer trångbodda.

Samtidigt har Israel en lag som gör att mindre samhällen -  i nuläget över 900 – kan etablera en ”mottagningskommitté” med rätt att bedöma och hindra sökande som önskar bosätta sig i samhället. Här kan man avvisas med motiveringen att man anses ”olämplig för samhällets sociala liv” eller ”inte passande för den socio-kulturella sammanhållningen”. En annan grund för negativ särbehandling kan vara att man ”saknar sionistiska visioner”. I praktiken innebär det att palestinska medborgare inte kan inlemmas och integreras i den judiska gemenskapen.

Palestinierna i Israel är således – med undantag från vissa mer öppna samhällen som Haifa och Akka – hänvisade till trångbodda, kringgärdade samhällen som inte kan utvidgas för att möta befolkningstillväxten. Samhällen som dessutom har sämre standard och infrastruktur än de judiska, och där upp till 80% av invånarna lever under fattigdomsgränsen. På sina håll tar sig bara mindre än en fjärdedel av skoleleverna vidare till gymnasium, och medellivslängden är 20 år under riksgenomsnittet.

Att ändå försöka bygga ut och modernisera palestinska samhällen är inte tillrådligt. Enligt ett tillägg (2017) till 1965 års planerings- och byggnadslag, känt som ”Kaminitz-lagen”, straffas den som bygger utan tillstånd – vilka är mycket svåra att erhålla – med dryga böter. Av 1.348 lagfästa rivningsorder under några år gällde 97% byggnader och andra strukturer inom palestinska samhällen.

Integration av olika folkgrupper på samma villkor i Israel är uppenbart inte önskvärt, och bland annat är skolsystemen i praktiken helt separerade. I till exempel Nof HaGalil (tidigare Övre Nazareth), ett judiskt samhälle som i stort sett nu omsluter den palestinska staden Ein Mahel, förklarar borgmästaren i en intervju i Washington Post: ”Jag skulle hellre hugga av mig högerarmen än bygga en arabisk skola”.

Bostäder och utbildning är bara två av områdena där palestinska medborgare sätts på undantag i Israel, och i nuläget finns över 50 lagar som aktivt diskriminerar den icke-judiska minoriteten i landet. Det handlar om att inte kunna söka vilka jobb som helst, inte gifta sig med vem man vill, inte resa fritt, inte  uppmärksamma vissa märkesdagar, inte acceptera icke-judiska symboler (som julgranar) och mycket annat. Den mest spektakulära lagen – hittills – är den så kallade Nationalstatslagen (2018) som förklarar Israel för ett land för exklusivt judisk utveckling, förordar etablerande av fler judiska samhällen och avskaffar arabiska som officiellt språk vid sidan av hebreiska.

Israel – apartheidstat eller demokratiskt föredöme i Mellanöstern? Ja, döm själv.

Gunnar Olofsson

Borås Palestinagrupp

EU måste agera mot Israel

Den nya israeliska enhetsregeringen har beslutat att från 1 juli börja beslagta, annektera, stora delar av det ockuperade palestinska Västbanken. Planerna gäller i första hand den bördiga Jordandalen och delar av det område, kallat ”area C”, där de flesta av de olagliga israeliska så kallade bosättningarna är belägna. En sådan annektering skulle bli dödsstöten för den internationellt, av 136 stater, erkända palestinska staten och förvandla palestinierna till internflyktingar i avgränsade ”självstyrande” områden - av den typ apartheidregimen i Sydafrika en gång planerade för sin icke-vita befolkningsgrupp.

Den israeliska regimen har förklarat att det är USA-presidenten Trump som genom sin så kallade ”fredsplan” givit klartecken till detta tilltag. Men sedan när har en amerikansk president rätt att ge bort delar av ett annat lands territorium? Kritik hörs nu också från många håll. Bland annat har presidentkandidaten Joe Biden varnat Israel att ”inte vidta åtgärder som gör en tvåstatslösning omöjlig”. Men det krävs mer.

Medan Arabförbundet förklarat att en annektering, om den genomförs, skulle innebära ett krigsbrott och allvarlig överträdelse av internationell lag, har EU haft svårt att enas om ens ett tydligt avståndstagande från planerna. Israels närmaste allierade i EU, Ungern och Tjeckien, motsätter sig alla skarpa formuleringar om lagbrott, och några som helst åtgärder mot Israel – som för övrigt har ett förmånligt handelsavtal med EU under krav om respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer.

Därför är det viktigt att den svenska regeringen nu inte bara sitter och väntar in någon slags enighet inom EU. Tvärtom måste man gå vidare tillsammans med de EU-länder som tar frågan på allvar, och införa sanktioner, avinvesteringar och bojkotter – och lägga handelsavtalet på is! - för att tvinga Israel att ge upp sina planer, avsluta ockupationen av palestinskt land och erkänna Palestinas rätt att existera sida vid sida i fred med Israel. 

Vi medborgare i folkrörelser, idrottare, kulturarbetare och andra måste var och en ta vår del av ansvaret att trycka på våra beslutsfattare att få någonting gjort. Den 15 maj uppmärksammas åter årsdagen av den palestinska katastrofen 1948, ”Al-Nakba”, när över 700.000 palestinier fördrevs i samband med etablerandet av den israeliska staten. Inte vill vi väl att 2020 skall bli året för ytterligare en palestinsk katastrof?

Gunnar Olofsson, ordförande PG Borås och ledamot i PGS förbundsstyrelse

Läs också debattartikeln i Aftonbladet som PGS undertecknat tillsammans med flera andra: EU måste vara redo för sanktioner mot Israel

Värna folkrätten och stoppa bosättarvåldet!

Våldet mot palestinier under ockupation på Västbanken har ökat dramatiskt under den nuvarande corona-epidemin. Enligt FN-organet OCHA var antalet attacker utförda av israeliska bosättare 78% högre än vanligt under de sista veckorna i mars.

Grupper av bosättare med klubbor och skarpladdade vapen och ibland med hundar gör raider mot palestinska samhällen och attackerar hus, fordon och människor. Övergreppen handlar om allt från misshandel, stenkastning, vandalisering och stöld till regelrätta mordförsök. När palestinier håller sig inomhus för att begränsa smittan passar bosättare på att slå upp tält på palestinska familjers mark och rapporter om bosättare som spottar och slår sönder rutor på palestinska bilar har kommit in från flera håll. I 16 fall har omfattande skadegörelse utförts och fem palestinier har fått skador som krävt sjukhusvård.

En speciellt våldsam grupp utgörs av unga bosättare som kallar sig "hilltop youth". De är sedan länge kända för att ha trakasserat palestinier, sprejat kränkande texter på moskéer och kyrkor. De har nu fått fria tyglar, övertygade om att de inte kommer att straffas för någonting.

Alla bosättningar är illegala enligt internationell rätt vilket senast bekräftades genom en resolution i FN:s säkerhetsråd i december 2016. Trots att FN:s generalsekreterare António Guterres uppmanat till "global vapenvila" under trycket av corona-epidemin, tycks det inte ha påverkat den israeliska armén. Israels soldater fortsätter att skjuta på och döda palestinier, attackera fiskare och fängsla palestinier som protesterar mot ockupationen i trånga fängelser där risken är stor för en snabb spridning av coronaviruset.

Det är viktigt att omvärlden trots ländernas egna utmaningar kring coronakrisen värnar den internationella rätten. Sveriges regering och EU måste tala klartext om övergreppen och vidta kännbara åtgärder för att tvinga Israel att respektera internationella lagar. Vi vill se konkreta åtgärder nu, innan situationen spårar ur än mer.

Anna Wester och Gunnar Olofsson
Palestinagrupperna i Sverige

Den palestinska organisationen Youth Against Settlements (YAS) har vid flera tillfällen filmat när de trakasserats av bosättare. Bland annat har bosättarna byggt ett tält utanför deras center. Besök deras facebooksida: https://www.facebook.com/media.yas

Puma måste sluta sponsra ockupationen av Palestina

Foto: Mahmoud Ajjour

Sportföretaget PUMA sponsrar det israeliska fotbollsförbundet – Israel Football Association (IFA) – och gör sig därmed medskyldigt till ockupationen av Palestina och övergreppen mot palestiniernas grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. IFA har idag sex registrerade fotbollslag som är lokaliserade till illegala israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark. Områden dit palestinier inte har tillträde, och inte heller kan besöka för att till exempel titta på fotbollsmatcher.

De israeliska bosättningarna utgör enligt FN – inte minst Säkerhetsrådets resolution 2334 (december 2016) – ett allvarligt brott mot internationell lag och ett avgörande hinder för fred. Israel hindrar också aktivt palestinska fotbollsspelare från att utöva sin sport. Palestinska fotbollslag får inte resa mellan de palestinska områdena Västbanken och Gaza för att spela matcher – ett solklart brott mot det Internationella Fotbollsförbundets (FIFA) regler att inte hindra någon annan nation att utöva sporten. Spelare attackeras, fängslas och till och med dödas av den israeliska armén. Palestinska fotbollsarenor har förstörts av israeliska bombningar och Israel låter inte Palestina importera fotbollsutrustning och utveckla sporten.

I ett öppet brev till PUMA från över 200 palestinska sportklubbar konstateras att PUMA genom sin sponsring av IFA bidrar till att legitimera och ge internationell täckmantel åt Israels olagliga politik och att man därmed också riskerar att hamna på den svarta lista som just förbereds inom ett FN-organ över företag som deltar i och tjänar på den israeliska ockupationen. Sponsringen av IFA är dessutom ett brott mot PUMA:s egen uppförandekod, som förutsätter respekt för jämlikhet och mänskliga rättigheter och ingen tolerans för diskriminering.

• PUMA måste upphöra med sponsringen av det israeliska fotbollsförbundet och undertryckandet av palestiniernas mänskliga och demokratiska rättigheter!

• Sportbutiker måste sluta saluföra PUMA:s produkter tills företagets inblandning i ockupationen av Palestina upphört!

Palestinagrupperna i Sverige (PGS)

Läs mer om den internationella Puma-kampanjen här.

Frige alla palestinska politiska fångar

Foto: Oren Ziv/ActiveStills

Palestinska fångar smittas med coronavirus i israeliska fängelser. Flera fall finns konstaterade och eftersom nästan alla fångar lider av försämrad hälsa och därmed tillhör riskgruppen för svår coronainfektion, riskerar ett fullskaligt utbrott av virusinfektion i fängelserna att få katastrofala följder. Fångarna har heller inte någon möjlighet att undvika närkontakt med varandra i de trångbodda fängelserna.

I nuläget sitter ungefär 5 700 palestinier – män, kvinnor och barn – i israeliska fängelser. De allra flesta är politiska fångar, inspärrade för att på olika sätt ha protesterat mot ockupationen. Bland barnen är stenkastning mot soldater och militärfordon den vanligaste anklagelsen, ett brott som enligt israeliska militärlagar kan ge 10 år eller mer i fängelse. Alla politiska fångar måste friges nu för att hindra en coronaepidemi.

Addameer Prisoner’s Support and Human Rights Association är en palestinsk människorättsorganisation som arbetar med frågor som rör de palestinska fångarna. Nu har de en kampanj för att kräva en omedelbar frigivning av de palestinska fångarna för att skydda dem från att bli smittade av corona. De uppmanar vänner och allierade att göra ett filmklipp där man uttalar solidaritet med de palestinska fångarna och väljer något av kraven nedan. Klippet kan vara kortare än en minut och på engelska. Använd hashtaggen #FreeOurPrisoners #Covid_19. Tagga sedan Addameer så hamnar filmen på deras Facebooksida:   https://www.facebook.com/AddameerAssociation

Här är instruktionerna från Addameer:

Take a short video of yourself, it can be less than one minute, express your solidarity with Palestinian prisoners. Share it on your social media using #FreeOurPrisoners #COVID_19 and tag Addameer.

- I demand releasing of all Palestinian prisoners in Israeli jails, especially the most vulnerable ones:  the elders, sick, injured, children and women.

- I demand releasing of Palestinian detainees held under administrative detention.

- Until they are released, prisoners must be protected against COVID 19 . All necessary preventive measures  must be enforced. Prisoners should also be allowed communication with their families via landlines.

Underteckna upprop från War on Want:

Demand the release of all Palestinian political prisoners

Gunnar Olofsson
Anna Wester

Förbjud handel med företag i bosättningarna

Efter påtryckningar från palestinska och internationella människorättsorganisationer har FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter till sist släppt listan över företag med verksamhet i de illegala israeliska bosättningarna. Listan, ursprungligen beslutad i rådets resolution 36/13 (2016), omfattar 112 företag som på olika sätt bidrar till och tjänar på den israeliska ockupationen av palestinska områden. Inte förvånande är de flesta företagen israeliska, men på listan finns också flera internationella företag som nog är väl kända för de flesta svenskar: Motorola Solutions, JCB, och reseföretagen TripAdvisor, Airbnb och Booking. com.

Det finns dock flera företag som inte är med på listan, men som också har verksamhet i bosättningar, till exempel G4S, Hewlett Packard, Elbit Systems, Caterpillar, Hyundai, Volvo, Heidelberg Cement och Cemex. Den israeliska organisationen Who profits har dessutom sedan länge en lista på ytterligare flera hundra företag som på olika sätt kan vara inblandade i ockupationen.

FN-listan – redan kallad "Skamlistan" - har förstås väckt stor uppståndelse i Israel, vars regering tillsammans med USA och Storbritannien försökt att stoppa den. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har hotat att som ”straff” snabbt erövra och annektera ytterligare palestinska områden och utrikesminister Israel Katz meddelar att man bryter kontakten med FN-rådet – under Chiles förra president Michelle Bachelet – och planerar "extrema och hårda" åtgärder. Enligt USA:s utrikesminister Mike Pompeo utgör listan bevis för FN:s "oavbrutna anti-israeliska politik", och någonting som hotar USA:s ansträngningar att åstadkomma en "övergripande och varaktig fred".
Palestinska organisationer och internationella solidaritetsrörelsen välkomnar listan. Alla dessa företag måste ställas till svars för att de medverkar till folkrättsbrott. Palestinska myndigheten har förklarat att man, med stöd av listan, skall försöka komma åt företag som tjänar på förtrycket av palestinierna.

Regeringar i väst, som den svenska, bör nu också se över sina egna, och sina nationella företags, kontakter med israeliska motparter inblandade i ockupationsindustrin – och se till att samarbetet med ockupationen upphör. Palestinagrupperna förespråkar ett totalt förbud för handel och samarbeten med företag som har verksamhet i de illegala bosättningarna.

Det är dags att dumpa företag som är inblandade i ockupationen!

Anna Wester och Gunnar Olofsson

PGS i Libanon

Vi började uppföljningsresan i Libanon hos Palestinagruppernas samarbetspartners i flyktinglägret Al Jalil, eller Weivel som det också heter, i Baalbeck i Bekaa-dalen. Ali Taha som är ordförande för Al Jalil Social Welfare Association hämtade oss med bil i Beirut. På vägen åkte vi förbi regeringskvarteret där stora protester har pågått sedan oktober 2019. Vi såg överklottrade fasader med förstörda fönsterrutor. Stora ytor på ”gröna linjen” är omvandlade till organiserade demonstrationsläger med tält, affischer, bodar och enklare gatukök där det säljs mat och dryck. Det vittnar om en pågående proteströrelse som har pågått non stop sedan oktober. Varje helg blommar platsen upp och folk samlas för att protestera mot misskötsel av offentliga medel, icke-fungerande grundläggande samhällsfunktioner samt mot planerna på att införa en extra skatt på den populära kommunikationsappen som ägs av Facebook, WhatsApp. De palestinska flyktingarna, som utgör cirka tio procent av befolkningen, deltar inte i protesterna. De menar att det är libaneserna själva som får ta den kampen. Det var val i Libanon den 21 januari i år. Den tidigare utbildningsministern Hassan Diab vann valet med 63 procent av rösterna och är nu premiärminister. Michel Aoun är inne på sitt fjärde år, av sex, som Libanons president.

Libanon välkomnade oss med sina många sidor. Med allt från flyktingströmmar, protester och total misär till sin enorma materiella rikedom och vackra natur. Med överdådiga palats sida vid sida med fallfärdiga och miserabla kåkar där det knappt går att sätta sin fot på grund av förfall. Från överdådigt vackert kuperad natur till sopor och byggavfall som är slängt i vägkanten och lite varstans. Vi körde över bergskedjan som vetter ost–väst och klyver Libanon och så småningom har vi kommit över bergen och ner i Bekaa-dalen. Dalen har på ena sidan en bergskedja och på andra sidan går en parallell bergskedja som bildar gränsen mot Syrien. På väg över berget blev det en rejäl temperatursänkning på cirka 20 grader lägre än i Beirut. Snö och isfläckar syntes lite överallt.

Utsikten när vi väl kom över bergen och tittade ner i Bekaa-dalen var svindlande. Bekaa-dalen är bland annat känd för sin bördighet. Vin, som exporteras till hela världen (som Ksara och Kefraya) och kan finnas i Systembolagets sortiment, odlas och tillverkas i denna dal. Här finns även de mest fantastiska grönsaker och frukter. Sida vid sida med dessa odlingar finns också tillfälliga flyktingläger med tält. Bekaa-dalen är cirka 20 kilometer bred och 250 kilometer lång. Vägen från Beirut till Damaskus går över dessa berg. Gränsen till Syrien som ligger nära vittnar ibland om oroligheter på andra sidan i form av skottlossningar. En mur är byggd på bergskammen och syns från dalen.

Efter ett par timmar i bil var vi framme i flyktinglägret Al Jalil, som är en del av staden Baalbek. Lägret etablerades år 1952 och där bor 9 460 registrerade flyktingar. Det går 960 elever i UNRWA:s mellan- och högstadieskola samt i två förskolor som drivs av två frivilligorganisationer. Arbetslösheten är enormt hög, men vi har inga exakta siffror. De jobb som finns är inom bygg och service. Vi togs emot av ekonomiansvariga Nibal Nimer och läraren Qassem Mohammad på organisationens kontor. Där gick vi igenom projektrapport och revision. Allt såg mycket bra ut och de når sina mål. 68 procent av barnen har förbättrat sina skolresultat 2019 mot 57 procent 2018. 2018 var det 87 elever, nu är det 108 (46 flickor och 65 pojkar) varav en del är samma elever. 175 föräldrar deltog i aktiviteter under 2019. Det var besök i hemmen, stormöten, fokusgrupper samt aktiviteter kring teman efter förslag från föräldrar.

Under sommaren 2019 ordnade de aktiviteter för barnen under skolledigheten. Det var efterlängtat och många barn var i desperat behov av att komma ifrån hemmets trångboddhet och att få vara med andra barn och vuxna som har tid och ordnar bra verksamhet. Al Jalil Social Welfare Association har ett etablerat samarbete med lägrets UNRWA-skola där det under ett par månader genomfördes ett projekt där högstadieelever tillsammans beslutade vad de ville göra. Det skulle vara något som var till fördel för lägret eller för en del av de boende i lägret. Under 2019 valde halva gruppen att samla in kläder och dela ut till behövande i lägret (främst flyktingar från Syrien) medan andra halva av gruppen målade bra budskap om rättigheter på vissa murar i lägret samt gjorde frukost till äldre personer som man sen besökte i deras hem och lyssnade till deras berättelser om Palestina. Ungdomar knutna till projektet har också bildat ett elevråd på lägrets UNRWA-skola och bland annat fått igenom förbättring av toaletterna.

Al Jalil Social Welfare Association är en del av det lokala Child Protection Network tillsammans med andra lokala aktörer. Nätverket har bland annat lyft frågor om barns rättigheter och frågor kring barnarbete till lägrets Folkkommitté. Under våra dagar i Al Jalil besökte vi två familjer i lägret. Bland annat en familj som bor vid en begravningsplats som nu blivit en del av flyktinglägret. Vi träffade en 11-årig flicka som heter Hala och som bor med sin mormor efter att ha flyttat från sina skilda föräldrar i Förenade Arabemiraten. Hon har haft det svårt med mobbing i skolan, men nu fått hjälp tack vare projektet.

Efter fina dagar och lyckade möten sa vi hejdå till Al Jalil och Baalbeck och tillsammans med Ali och Nibal körde vi över bergen till Beirut och söderut till Saida där vår andra samarbetsorganisation Naba’a – Development Action Without Borders har sitt kontor. Där var det dags för nya möten. Mycket handlade om framtiden. Tidsplan och mål för nästa projektperiod. Vi pratade också om de Globala utvecklingsmålen och valde ut vilka vi tycker passar bäst med vårt gemensamma arbete. Målen som valdes var: 1. Avskaffa all form av fattigdom, 4. God utbildning för alla, 5. Jämställdhet, 13. Bekämpa klimatförändringen och 16. Fredliga och inkluderande samhällen.

En dag följde vi med personal från Naba’a när de delade ut nödhjälpspaket med mat till behövande från tre flyktingläger i Saída-området. På två dagar delades 1 150 lådor ut. Bland många andra har Palestinagrupperna bidragit till detta genom Palestinainsamlingen. Läget är kritiskt för många familjer då priserna sedan oktober 2019 har gått upp mer än 40 procent, på grund av den ekonomiska krisen i landet. Många människor har förlorat sina jobb eller tvingats gå ner i arbetstid. Flyktingar från Syrien och Palestina är särskilt utsatta eftersom de dessutom enligt lag inte får arbeta med ett 70-tal yrken. Libanon är det land i världen med högst antal flyktingar per invånare. Matpaket kanske inte löser problemen men är ett viktigt bidrag här och nu till behövande, och ett bra initiativ av Naba’a. Vi fick också vara med vid projektets aktiviteter. Det var psykosocialt arbete och läxhjälp för utsatta barn och besök på en yrkesutbildning (frisör) för ungdomar som inte fått fortsätta sina studier i grundskolan. Vi besökte Salong Meriana i Tyre som har anställt två tjejer som utbildat sig på Naba’as yrkesträningskurs. I Boroghlieh ”gathering”, som är ett icke-officiellt flyktingläger, träffade vi Mohammad som efter sin utbildning har lite småjobb, mest på hemmaplan. 2019 gav Palestinagrupperna ett extrastöd från Palestinainsamlingen till unga som just avslutat sin utbildning. Ett kit med saxar och annat som behövs för att kunna arbeta som frisörer.

Sista dagen på vår resa åkte vi till flyktinglägret Shatila i Beirut där vi besökte Child and Youth Center (CYC), som drivs av Abu Mujahed. Han mötte oss utanför och vi promenerade till centret som ligger mitt i lägret. Vid ingången myllrar det av människor med en handelsgata där det säljs allt – från mat, kläder och byggmaterial till droger. Gränderna är små och många, trångboddheten påtaglig. Den hjärtliga och nyfikna stämningen som till exempel finns i lägret Al Jalil i Bekaa finns absolut inte här. Kriminaliteten är hög i Shatila. Att ta sig runt på egen hand eller ens ta bilder med mobilen utan att kolla först är otänkbart ur säkerhetsynpunkt. CYC har funnits sedan 1997 och har under åren fått en del stöd från Sverige, huvudsakligen genom Insamlingsstiftelsen till stöd för Shatilas Barn- och Ungdomscentrum i Göteborg. Centret består av en förskola och en verksamhet med läxhjälp och fritidsaktivitetscenter, samt ett bibliotek. Vårt intryck var att CYC gör ett bra och viktigt arbete för utsatta människor i en extrem miljö. Vi sammanfattar vår uppföljningsresa med att konstatera att projekten i Libanon går bra. Palestinagruppernas samarbetsorganisationer gör ett bra och viktigt arbete och ser ut att uppnå sina projektmål trots besvär med att arbeta i konfliktområde och kaos på många håll i landet.

Louise Thorn
Frida Fredin

Foton: Louise Thorn

Försvara folkrätten - förkasta Trumps plan!

USAs president Donald Trump har nu presenterat sin sedan länge annonserade "fredsplan" för Israel och Palestina. Denna "Deal of the century" är dock ett ensidigt dokument som helt bortser från palestiniernas rättigheter och tillfredsställer många av den israeliska högerns extrema önskningar - annektering av stora delar av Palestina och Jerusalem som Israels odelade huvudstad.

Planen kommer, om den förverkligas, att underminera möjligheten till en livskraftig palestinsk stat och omöjliggöra en rättvis fred. Med bosättningarna kvar förvandlas de palestinska områdena till bantustaner liknande de som fanns i Sydafrika under apartheidregimen. Detta skulle leda till mer våld och ökat förtryck av palestinierna.

Vi uppmanar omvärlden - FN, EU och den svenska regeringen - att kraftfullt ta avstånd från Trumps plan, upprätthålla respekten för internationell rätt och FN:s resolutioner i frågan samt ta initiativ till sanktioner för att förmå Israel att avsluta den folkrättsvidriga ockupationen.

Palestinagrupperna i Sverige