Vi började uppföljningsresan i Libanon hos Palestinagruppernas samarbetspartners i flyktinglägret Al Jalil, eller Weivel som det också heter, i Baalbeck i Bekaa-dalen. Ali Taha som är ordförande för Al Jalil Social Welfare Association hämtade oss med bil i Beirut. På vägen åkte vi förbi regeringskvarteret där stora protester har pågått sedan oktober 2019. Vi såg överklottrade fasader med förstörda fönsterrutor. Stora ytor på ”gröna linjen” är omvandlade till organiserade demonstrationsläger med tält, affischer, bodar och enklare gatukök där det säljs mat och dryck. Det vittnar om en pågående proteströrelse som har pågått non stop sedan oktober. Varje helg blommar platsen upp och folk samlas för att protestera mot misskötsel av offentliga medel, icke-fungerande grundläggande samhällsfunktioner samt mot planerna på att införa en extra skatt på den populära kommunikationsappen som ägs av Facebook, WhatsApp. De palestinska flyktingarna, som utgör cirka tio procent av befolkningen, deltar inte i protesterna. De menar att det är libaneserna själva som får ta den kampen. Det var val i Libanon den 21 januari i år. Den tidigare utbildningsministern Hassan Diab vann valet med 63 procent av rösterna och är nu premiärminister. Michel Aoun är inne på sitt fjärde år, av sex, som Libanons president.
Libanon välkomnade oss med sina många sidor. Med allt från flyktingströmmar, protester och total misär till sin enorma materiella rikedom och vackra natur. Med överdådiga palats sida vid sida med fallfärdiga och miserabla kåkar där det knappt går att sätta sin fot på grund av förfall. Från överdådigt vackert kuperad natur till sopor och byggavfall som är slängt i vägkanten och lite varstans. Vi körde över bergskedjan som vetter ost–väst och klyver Libanon och så småningom har vi kommit över bergen och ner i Bekaa-dalen. Dalen har på ena sidan en bergskedja och på andra sidan går en parallell bergskedja som bildar gränsen mot Syrien. På väg över berget blev det en rejäl temperatursänkning på cirka 20 grader lägre än i Beirut. Snö och isfläckar syntes lite överallt.
Utsikten när vi väl kom över bergen och tittade ner i Bekaa-dalen var svindlande. Bekaa-dalen är bland annat känd för sin bördighet. Vin, som exporteras till hela världen (som Ksara och Kefraya) och kan finnas i Systembolagets sortiment, odlas och tillverkas i denna dal. Här finns även de mest fantastiska grönsaker och frukter. Sida vid sida med dessa odlingar finns också tillfälliga flyktingläger med tält. Bekaa-dalen är cirka 20 kilometer bred och 250 kilometer lång. Vägen från Beirut till Damaskus går över dessa berg. Gränsen till Syrien som ligger nära vittnar ibland om oroligheter på andra sidan i form av skottlossningar. En mur är byggd på bergskammen och syns från dalen.
Efter ett par timmar i bil var vi framme i flyktinglägret Al Jalil, som är en del av staden Baalbek. Lägret etablerades år 1952 och där bor 9 460 registrerade flyktingar. Det går 960 elever i UNRWA:s mellan- och högstadieskola samt i två förskolor som drivs av två frivilligorganisationer. Arbetslösheten är enormt hög, men vi har inga exakta siffror. De jobb som finns är inom bygg och service. Vi togs emot av ekonomiansvariga Nibal Nimer och läraren Qassem Mohammad på organisationens kontor. Där gick vi igenom projektrapport och revision. Allt såg mycket bra ut och de når sina mål. 68 procent av barnen har förbättrat sina skolresultat 2019 mot 57 procent 2018. 2018 var det 87 elever, nu är det 108 (46 flickor och 65 pojkar) varav en del är samma elever. 175 föräldrar deltog i aktiviteter under 2019. Det var besök i hemmen, stormöten, fokusgrupper samt aktiviteter kring teman efter förslag från föräldrar.
Under sommaren 2019 ordnade de aktiviteter för barnen under skolledigheten. Det var efterlängtat och många barn var i desperat behov av att komma ifrån hemmets trångboddhet och att få vara med andra barn och vuxna som har tid och ordnar bra verksamhet. Al Jalil Social Welfare Association har ett etablerat samarbete med lägrets UNRWA-skola där det under ett par månader genomfördes ett projekt där högstadieelever tillsammans beslutade vad de ville göra. Det skulle vara något som var till fördel för lägret eller för en del av de boende i lägret. Under 2019 valde halva gruppen att samla in kläder och dela ut till behövande i lägret (främst flyktingar från Syrien) medan andra halva av gruppen målade bra budskap om rättigheter på vissa murar i lägret samt gjorde frukost till äldre personer som man sen besökte i deras hem och lyssnade till deras berättelser om Palestina. Ungdomar knutna till projektet har också bildat ett elevråd på lägrets UNRWA-skola och bland annat fått igenom förbättring av toaletterna.
Al Jalil Social Welfare Association är en del av det lokala Child Protection Network tillsammans med andra lokala aktörer. Nätverket har bland annat lyft frågor om barns rättigheter och frågor kring barnarbete till lägrets Folkkommitté. Under våra dagar i Al Jalil besökte vi två familjer i lägret. Bland annat en familj som bor vid en begravningsplats som nu blivit en del av flyktinglägret. Vi träffade en 11-årig flicka som heter Hala och som bor med sin mormor efter att ha flyttat från sina skilda föräldrar i Förenade Arabemiraten. Hon har haft det svårt med mobbing i skolan, men nu fått hjälp tack vare projektet.
Efter fina dagar och lyckade möten sa vi hejdå till Al Jalil och Baalbeck och tillsammans med Ali och Nibal körde vi över bergen till Beirut och söderut till Saida där vår andra samarbetsorganisation Naba’a – Development Action Without Borders har sitt kontor. Där var det dags för nya möten. Mycket handlade om framtiden. Tidsplan och mål för nästa projektperiod. Vi pratade också om de Globala utvecklingsmålen och valde ut vilka vi tycker passar bäst med vårt gemensamma arbete. Målen som valdes var: 1. Avskaffa all form av fattigdom, 4. God utbildning för alla, 5. Jämställdhet, 13. Bekämpa klimatförändringen och 16. Fredliga och inkluderande samhällen.
En dag följde vi med personal från Naba’a när de delade ut nödhjälpspaket med mat till behövande från tre flyktingläger i Saída-området. På två dagar delades 1 150 lådor ut. Bland många andra har Palestinagrupperna bidragit till detta genom Palestinainsamlingen. Läget är kritiskt för många familjer då priserna sedan oktober 2019 har gått upp mer än 40 procent, på grund av den ekonomiska krisen i landet. Många människor har förlorat sina jobb eller tvingats gå ner i arbetstid. Flyktingar från Syrien och Palestina är särskilt utsatta eftersom de dessutom enligt lag inte får arbeta med ett 70-tal yrken. Libanon är det land i världen med högst antal flyktingar per invånare. Matpaket kanske inte löser problemen men är ett viktigt bidrag här och nu till behövande, och ett bra initiativ av Naba’a. Vi fick också vara med vid projektets aktiviteter. Det var psykosocialt arbete och läxhjälp för utsatta barn och besök på en yrkesutbildning (frisör) för ungdomar som inte fått fortsätta sina studier i grundskolan. Vi besökte Salong Meriana i Tyre som har anställt två tjejer som utbildat sig på Naba’as yrkesträningskurs. I Boroghlieh ”gathering”, som är ett icke-officiellt flyktingläger, träffade vi Mohammad som efter sin utbildning har lite småjobb, mest på hemmaplan. 2019 gav Palestinagrupperna ett extrastöd från Palestinainsamlingen till unga som just avslutat sin utbildning. Ett kit med saxar och annat som behövs för att kunna arbeta som frisörer.
Sista dagen på vår resa åkte vi till flyktinglägret Shatila i Beirut där vi besökte Child and Youth Center (CYC), som drivs av Abu Mujahed. Han mötte oss utanför och vi promenerade till centret som ligger mitt i lägret. Vid ingången myllrar det av människor med en handelsgata där det säljs allt – från mat, kläder och byggmaterial till droger. Gränderna är små och många, trångboddheten påtaglig. Den hjärtliga och nyfikna stämningen som till exempel finns i lägret Al Jalil i Bekaa finns absolut inte här. Kriminaliteten är hög i Shatila. Att ta sig runt på egen hand eller ens ta bilder med mobilen utan att kolla först är otänkbart ur säkerhetsynpunkt. CYC har funnits sedan 1997 och har under åren fått en del stöd från Sverige, huvudsakligen genom Insamlingsstiftelsen till stöd för Shatilas Barn- och Ungdomscentrum i Göteborg. Centret består av en förskola och en verksamhet med läxhjälp och fritidsaktivitetscenter, samt ett bibliotek. Vårt intryck var att CYC gör ett bra och viktigt arbete för utsatta människor i en extrem miljö. Vi sammanfattar vår uppföljningsresa med att konstatera att projekten i Libanon går bra. Palestinagruppernas samarbetsorganisationer gör ett bra och viktigt arbete och ser ut att uppnå sina projektmål trots besvär med att arbeta i konfliktområde och kaos på många håll i landet.
Louise Thorn
Frida Fredin
Foton: Louise Thorn