Fadderbrev nr 4, 2005

Det var mycket mur på min första resa till Israel/Palestina; den gamla stadsmuren i Jerusalem, Klagomuren och så MUREN som en likt en orm slingrar sig på Västbanken, färdigbyggd eller i stadier av konstruktion. En mur som garanterat bygger nya mentala murar och sätter ytterligare hinder för att lösa konflikterna som så länge präglat området.

Det var mycket mur på min första resa till Israel/Palestina; den gamla stadsmuren i Jerusalem, Klagomuren och så MUREN som en likt en orm slingrar sig på Västbanken, färdigbyggd eller i stadier av konstruktion. En mur som garanterat bygger nya mentala murar och sätter ytterligare hinder för att lösa konflikterna som så länge präglat området.

Tillsammans med tre andra kvinnor från PGS biståndsutskott fick jag möjlighet att under en dryg höstvecka följa upp de flesta av PGS’ utvecklingssamarbeten på Västbanken och Gaza. Normalt har jag rest till Shatilalägret i Libanon i samma syfte. Det var speciellt intressant att här kunna jämföra palestinska organisationers olika arbetssätt för att förbättra villkoren för speciellt kvinnor och barn. På Västbanken och Gaza fanns en viss medvetenhet om FN:s Barnkonvention och frågor runt ”child participation” men många steg finns kvar att ta för en större delaktighet bland unga.

I Abu Dis läsestuga bedrivs ett inspirerande arbete där de unga själva är med och påverkar. Att möta 24-årige Rami Rabee som fungerade som redaktör för husets tidning var glädjande. Tillsammans med unga skribenter skildras t.ex. muren som helt brutalt delar av Abu Diis och dess konsekvenser för invånarna; långa omvägar för att komma till skolor och sjukvård. Ungdomarna hade även modigt gjort en film i skuggan av muren under uppsikt av de överallt närvarande israeliska soldaterna, om hur vardagslivet påverkas av avspärrningar, murbyggen och checkpoints. Rami överraskade oss med en otroligt bra svenska, kunskaper han inhämtat vid ett internationellt FN-seminarium i Jönköping i juli till minne av Dag Hammarskjöld. PGS bidrog med ekonomi för deltagandet.

Det är svårt att inte bli imponerad av primärhälsovårdsarbetet som bedrivs av PMRS på Västbanken och Gaza. Vi besökte ett flertal kliniker där man trots alla yttre svårigheter och inre tillkortakommanden lyckas ge både förebyggande hälsovårdsinsatser och sjukvård. Hur absurt det än verkar finns färgglada broschyrer att dela ut till gravida kvinnor om hur man tillkallar akut medicinsk hjälp vid förlossning vid vägspärrar och checkpoints. Ring det här numret så försöker vi skicka medicinsk personal eller ambulans om du inte släpps igenom på vägen till sjukhuset!

När någon efter resan frågar mig om det var vackert i Jerusalem, svarar jag helt frankt; Nej! Det var inte vackert att betrakta israeliska bosättare som på fler och fler platser tar över östra delen av staden, det var inte vackert med de dagliga köerna av palestinier med Jerusalem ID, de som köade med sina nyfödda barn på armen för att få dem registrerade eller för att förnya sina tillstånd att bo i sin egen stad köande i stålfållor på trottoaren till ett skitigt annex av israeliska inrikesministeriet. Det var inte vackert att se bosättningar på Västbanken ligga som sockertoppar på kullarna ovanför palestinska byar med kameror och övervakningstorn utspridda som kontrollanter över allas rörelser. En kvävande känsla till och med för en priviligerad innehavare av svenskt pass. Att ta sig in och ur Gaza för att följa upp projekt, var trots svenskt pass ämne för ett filmmanus i bästa kafkastil.

Nej, då var det mera hoppfullt att uppleva Dr. Feletcia Sameer, PMRS när hon ledde diskussioner med kollegor i Ramallah runt frågor om ”Övergrepp mot barn.” Det finns också hopp för unga i flyktinglägret Askar nära Nablus. De fyra ledarna för bibliotek och datortek som stöds av PGS sedan -94, visade att det trots hårda villkor går att skapa bra verksamhet som generar både framtidstro och glädje.

Britta Pettersson