FN:s generalförsamling bekräftade i en resolution den 18 september 2024 att Israels ockupation är olaglig och gav Israel en tidsfrist på tolv månader att lämna palestinskt ockuperat område. Resolutionen följde på Internationella domstolens rådgivande yttrande från den 19 juli 2024, som förklarade att ockupationen är olaglig och måste upphöra.
Resolutionen, som antogs i FN:s generalförsamling med stor majoritet, uppmanar Israel att följa internationell rätt och inom ett år:
– Dra tillbaka sina militära styrkor från palestinskt ockuperat område
– Upphöra med att bygga nya bosättningar och evakuera alla existerande bosättningar
– Riva de delar av muren som byggts inne på Västbanken
– Ge kompensation för skada som orsakats palestinier i det ockuperade området
– Upphöra med alla handlingar som förhindrar det palestinska folkets rätt till självbestämmande.
Generalförsamlingen betonar att de skyldigheter som Israel brutit mot inkluderar “vissa skyldigheter av erga omnes-karaktär”, som alltså är en förpliktande angelägenhet för alla stater. Stater är ålagda att bidra till förverkligandet av det palestinska folkets rätt till självbestämmande och att inte bidra till den olagliga situation som Israels ockupation innebär.
Resolutionen uppmanar medlemsstater att – enskilt och tillsammans – vidta åtgärder för att få slut på den olagliga situationen, vilket kan innefatta att:
– Införa ekonomiska och riktade sanktioner
– Verkställa ett tvåvägs vapenembargo
– Hålla individer ansvariga för internationella brott
– Granska sitt ekonomiska, politiska och militära stöd till Israel för att säkerställa att det inte används för att förlänga ockupationen
– Stödja Internationella domstolens rådgivande yttrande
Läs hela resolution A/RES/ES-10/24
Resolutioner i generalförsamlingen är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna och det finns inte några direkta verkställighetsmekanismer för rekommendationerna. Men det väger mycket tungt att en stor majoritet av medlemmarna ställer sig bakom en resolution. Den aktuella resolutionen röstades igenom med 124 röster för, 14 emot och 43 stater, varav Sverige var en, la ner sin röst. Utrikesministern motiverade det med att tidsramen på tolv månader var för snäv och kunde skapa problem för en framförhandlas tvåstatslösning. Samtidigt menade ministern att regeringen fäster största vikt vid de internationella domstolarna och värnar dess oberoende, samt att folkrätten förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Det budskapet upprepades i en riksdagsdebatt om resolutionen och Sveriges röstnedläggning.
Till de krav som generalförsamlingens resolution ställer på FN:s medlemsstater kommer också ansvaret att agera för att förhindra och stoppa folkmord, i enlighet med folkmordskonventionen. Den svenska regeringen har gång på gång hävdat att frågan om Israels krigföring i Gaza är folkmord bara kan avgöras av rättsliga instanser. Även efter att människorättsorganisationer, FN-experter och folkmordsforskare konstaterat att kriterierna för folkmord är uppfyllda, fortsätter den svenska regeringen att hänvisa till den pågående juridiska processen i Internationella domstolen. Sådana processer tar ofta många år.
En regering som väljer att inte agera när det finns en risk för folkmord bryter mot staters skyldigheter enligt folkmordskonventionen. FN-konventionen om förebyggande och bestraffning av folkmord från 1948 ålägger stater en aktiv, förebyggande och förhindrande skyldighet. Det är kort sagt staters plikt att agera innan folkmordet är ett faktum.
Detta framgår också av Internationella domstolens beslut om interimistiska åtgärder från 2024. I januari fastslog domstolen att det förelåg en risk för folkmord i Gaza och Israel ålades att vidta specifika åtgärder för att förhindra att situationen eskalerade. I maj beslutade ICJ om ytterligare åtgärder. Det är tydligt att domstolen ansåg redan då att risken för folkmord var så stor att det inte var möjligt att invänta ett domslut. Israel har ignorerat samtliga dessa åtgärder.
Sammanfattningsvis råder inga som helst tvivel om att Israel begår grova folkrättsbrott, i hela det palestinska ockuperade området. Det internationella samfundet har därmed en skyldighet att ingripa, inte att invänta utlåtanden om exakta definitioner av dessa brott.
Flera EU-länder har redan vidtagit egna åtgärder. Slovenien har beslutat att stoppa all vapenhandel med Israel med anledning av kriget mot Gaza, medan Tyskland stoppar export av vapen som kan användas i Gaza. Belgien har infört en rad åtgärder, däribland ett förbud mot vapenexport och transit av vapen, vilket också Spanien beslutat om. Spanien förbjuder även tillgång till spanskt luftrum för alla flygplan som transporterar krigsmaterial avsett för Israel, och skepp som transporterar vapen till Israel kommer inte att få lägga till vid spanska hamnar. Individer som är direkt inblandade i folkmord, kränkningar av mänskliga rättigheter och krigsförbrytelser i Gaza kommer att nekas inträde i Spanien. Skottlands parlament har i september röstat för en omedelbar och omfattande bojkott av Israel och företag med kopplingar till kriget mot Gaza. Bland annat kommer Skottland att blockera offentlig finansiering för företag som levererar vapen till Israel. Flera länder inför också egna förbud mot import av produkter som härrör från de illegala bosättningarna på ockuperat palestinskt område och sanktioner mot individuella bosättare och organisationer.
Det finns inga ursäkter för Sverige att inte agera. Verktygen finns, det enda som saknas är den politiska viljan.
Läs mer:
Slutsatserna i Generalförsamlingens resolution om Israels illegala ockupation
(Översättning till svenska: Palestinagrupperna)
Analys av ICJ:s rådgivande yttrande
States announce unprecedented measures to halt the Gaza genocide at Bogotá conference
Implications of the ICJ Advisory Opinion for the EU-Israel Association Agreement
FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord
Legal analysis of the conduct of Israel in Gaza pursuant to the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide Independent International Commission of Inquiry on the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem, and Israel