Försöken från den israeliska regeringen att tysta försvarare av mänskliga rättigheter i Israel och Palestina har ökat kraftigt på senare år. Det konstaterar organisationen The Palestinian Centre for Human Rights (PCHR) i rapporten ”Israeli Attacks on Human Rights Organizations and Activists”.
Hoten riktas mot såväl palestinska och israeliska organisationer som deras internationella samarbetspartners, och innefattar allt från smutskastningskampanjer, fake news, nya lagar, blockering av finansiering, och begränsning av yttrande- och rörelsefrihet, till direkta påtryckningar och dödshot. Kärnan i kampanjen är att genom olika mer eller mindre påhittade rapporter, publicerade i lokala och internationella media – och uppbackade av pro-israeliska lobbyister runt om i framför allt Västvärlden – koppla ihop människorättsorganisationer med olika terrorstämplade grupper och antisemitiska kampanjer. I arbetet, organiserat av Ministeriet för strategiska affärer och offentlig diplomati, spelar de israeliska ambassaderna en viktig roll, tillsammans med olika hemsnickrade förment oberoende “observatörer” som NGO Monitor och Im Tirtzu – och i en del fall har man lyckats stoppa eller fördröja ekonomiskt bistånd och donationer till MR-försvarare i de ockuperade områdena.
I februari 2019 publicerade ministeriet en rapport med titeln “Terrorister i kostym”, där de anklagar ett antal palestinska organisationer för att vilja “utplåna staten Israel”. Påståendena uppbackades av fotoshoppade komprometterande bilder av generalsekreterarna för PCHR, Raji al-Sourani, och MR-organisationen Al-Haq, Sha’wan Jabarin. Bakgrunden är att Sourani på 80-talet dömdes till fängelse för samröre med Folkfronten för Palestinas Befrielse (PFLP) som är terrorstämplad av en del länder, men inte av FN och de har inte utplåning av Israel i sitt program. I fallet Jabarin handlar det om samarbete med den internationella bojkottrörelsen (BDS-rörelsen) till stöd för ett fredligt slut på ockupationen. Något som är förbjudet i Israel.
Rapporten sprids i stor skala i USA av the American Center for Law and Justice (ACLJ) och i Europa av American Center for Democracy och resulterar i ett visst mått av misskreditering av palestinska människorättsförsvarare. En annan rapport, “The money trail” (maj 2018), fokuserar på EU:s förmenta ekonomiska stöd till palestinska organisationer och institutioner “kopplade till terrorism” – ett påstående som bestämt tillbakavisats av EU:s dåvarande utrikeschef Federica Mogherini, men flitigt upprepat av inte minst svenska Israellobbyister både då och senare. Andra rapporter på samma tema är “Europastödda organisationer startar kampanj till försvar för rätten att finansiera terrorister” (2017), Europastödda organisationer verkar för rätten att bli betald för terror” (2017), “Europeiska stater finansierar organisationer som uppmanar till våld mot israeler” (2017) och “Det internationella samfundet rättfärdigar, finansierar, palestinsk terrorism” (2016).
Israel hindrar också människorättsförsvarare från att resa och kommunicera med varandra. Det handlar om – utöver murar, stängsel och militärposteringar – saker som nödvändiga tillstånd för att kunna resa mellan Västbanken och Gaza eller utomlands till olika konferenser. Tillstånd beviljas och återkallas godtyckligt, oftast utan förklaring, och en utlandsresa kan kräva uppemot två månaders arbete för att eventuellt erhålla ett tillstånd.
Ett vanligt sätt att stoppa personer från att lägga sig i Israels politik mot palestinierna är att på olika sätt försöka “koppla” dem till bojkottrörelsen som är olaglig i Israel. Bland annat har Omar Shakir, områdeschef för den internationellt betydelsefulla MR-organisationen “Human Rights Watch”, avvisats med en sådan motivering. Israels “Lagen om Förhindrande av Skada på Staten Israel genom Bojkott” (2011) tillsammans med tillägg nr. 28 i “Lagen om inresa i Israel” gör det möjligt att stoppa och avvisa personer som på något sätt uppmanat till bojkott av Israel för att få slut på ockupationen. Det kan räcka med ganska enkla och självklara påpekanden. Tillägg nr. 28 innefattar nämligen både Israel och “varje område under dess kontroll” – alltså även de ockuperade områdena med de illegala bosättningarna. Att kräva stopp för handel med bosättningar räcker alltså för att förklaras som terrorist och ett hot mot Israel. Sedan januari 2018 är därför 20 internationella organisationer som är i solidaritet med palestinierna portförbjudna i Israel (och därmed Palestina) och även israeliska MR-organisationer som B’Tselem utsätts för olika påtryckningar och inskränkningar i sitt arbete.
Kampanjen för att förmå europeiska regeringar och andra att sluta ekonomiskt stödja palestinierna har nått vissa framgångar. I december 2017 förklarade den danska regeringen att den avbryter biståndet till 14 palestinska organisationer med motiveringen att dessa använder medel till att “understödja terrorism och bojkott av Israel”. Beslutet hälsades av Israels säkerhetsminister Gilad Erdan som “ett välkommet, moraliskt och viktigt beslut”, och NGO Monitor arbetar sedan dess intensivt på att förmå framför allt Tyskland och Sverige att följa det danska exemplet. Kampanjen har bland annat avsatt sig i en rad artiklar av svenska Israellobbyister och Israels Sverigeambassadör i viktiga tidningar med samma motivering som den danska.
Slutligen, när inget annat återstår, finns möjligheten till direkta hot mot framträdande MR-aktivister. Metoderna innefattar hotfulla anonyma telefonsamtal, mail och sms, hackande av datorer och annat. Bland annat har Nada Kiswanson, representant för Al-Haq Center i Europa, sedan 2016 utsatts för upprepade dödshot, riktade mot henne och hennes familj. Hoten började sedan hon, tillsammans med andra, startat en process för att förmå den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) att ta sig an frågan om krigsförbrytelser under Israels militära attacker mot Gaza. På websidan “4IL – Defending Israel Online” – officiell websida för Israels strategiministerium, finns en pågående “diskussion” innefattande inlägg som “När sätter vi en kula i huvudet?”, “Varför andas dessa personer fortfarande?” och “Varför avrättar han inte?”.
Enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (1976), som Israel undertecknat, skall “ingen utsättas för ingripande för sina åsikters skull” och “var och en ha rätt till yttrandefrihet” (artikel 19). FN påtalar i ett yttrande speciellt vikten av att information om missförhållanden måste kunna spridas offentligt, och att de som gör sig skyldiga till övergrepp mot MR-aktivister måste ställas till svars. FN:s Generalförsamling utfärdade redan vid sin 53:e session (1998) en deklaration i 20 punkter om staters plikt att hjälpa och skydda människorättsorganisationer och enskilda så de kan utföra sina uppdrag. Det är hög tid att denna deklaration implementeras. Attackerna mot människorättsförsvarare i Israel och Palestina måste omedelbart upphöra.
Gunnar Olofsson
Palestinagrupperna i Sverige