Apartheid

Begreppet apartheid, åtskillnad på afrikaans, har sitt ursprung i det rasistiska system som regimen i Sydafrika utövade fram till 1990-talet men är numera ett universellt rättsligt begrepp för situationer där en etnisk grupp kontrollerar och diskriminerar en annan.

Apartheidkonventionen (The International Convention on the Suppression and Punishment of Apartheid) antogs av FN:s generalförsamling 1973. Den definierar brott mot mänskligheten som begås genom apartheid som ‘omänskliga gärningar’ vars syfte är att upprätthålla ett systematiskt förtryck och dominans av en etnisk grupp över en annan. 

Förutom handlingar som riskerar människors liv, hälsa eller frihet, omfattar ‘omänskliga gärningar’ också lagstiftning eller andra administrativa åtgärder som syftar till att förhindra eller begränsa en grupps deltagande i de politiska, sociala, ekonomiska eller kulturella delarna av samhället. Andra metoder för att hindra en grupp från att tillvarata sina grundläggande rättigheter – till exempel rätten till arbete, utbildning, föreningsfrihet, rörelsefrihet inom och utanför landets gränser, medborgarskap samt rätten att uttrycka sig i tal och skrift – ingår också.

Israels apartheidsystem

Palestinier har i flera decennier dragit paralleller till apartheidregimen i Sydafrika och allt fler internationella aktörer har också dragit slutsatsen att Israel utsätter palestinier för apartheid. Omfattande utredningar har gjorts av bland annat Amnesty International, Human Rights Watch, B'Tselem, Yesh Din, Al Haq och flera FN-kommittéer, FN-rapportörer och folkrättsexperter.

Israel har utvecklat ett system som syftar till att behålla kontrollen över palestinierna och separera dem från israelerna. På Västbanken, i Östra Jerusalem och i Gaza begränsas palestiniernas rörelsefrihet genom t.ex. vägspärrar, muren, tillståndssystem och separata vägar. Olika rättssystem gäller för palestinier på ockuperat område, som lyder under militärlagar, respektive israeler som bor i bosättningar och lyder under civilrätt. Palestinsk mark konfiskeras och palestinier nekas möjligheter att bruka sin mark eller att bygga bostäder vilket innebär att de tvingas flytta.

Israeliska myndigheter diskriminerar även palestinier som är israeliska medborgare, genom lagar som premierar judiska medborgare framför palestinska, och ett ekonomiskt och administrativt system som gör att palestinier med israeliskt medborgarskap hamnar lägst i den socioekonomiska hierarkin och håller de olika befolkningsgrupperna geografiskt åtskilda. 

Lag om dödsstraff för palestinier

I mars 2026 antog det israeliska parlamentet en ny lag, som innebär att dödsstraff införs för dödliga handlingar där avsikten varit “att förneka staten Israels existens.” Lagen har två olika spår som rör brottmålsdomstolar i Israel respektive militärdomstolar på ockuperat palestinskt område, som uteslutande dömer palestinier. Där innebär lagen att dödsstraff blir obligatoriskt för palestinier som döms för vad som i israelisk lag definieras som terrorbrott. Militärdomstolar får mandat att utdöma dödsstraff även om åklagaren inte yrkat på det och även om domarna inte är eniga. Lagen föreskriver avrättning genom hängning, vilket motsvarar tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning enligt internationell rätt.

Lagen kommer att vara tillämplig i alla områden som Israel de facto kontrollerar, trots att detta i sig strider mot internationell rätt. Det utgör krigsbrott att, som Israel redan gör, beröva palestinier på ockuperat område garantier för en rättvis rättegång som föreskrivs i den fjärde Genèvekonventionen. Palestinier har ingen rättssäkerhet under israelisk ockupation och tortyr och annan omänsklig behandling är systematisk och utbredd, vilket människorättsorganisationer har konstaterat i årtionden. Som B’Tselem påpekade innan lagen antogs har militärdomstolarna 96 procent fällande domar, till stor del baserade på ‘bekännelser’ som tvingats fram under utpressning och tortyr.

Apartheid enligt vem?

2007 beskrev John Dugard, FN:s dåvarande särskilde rapportör för mänskliga rättigheter på ockuperat område, Israel som en apartheidregim liknande den som tidigare fanns i Sydafrika.

2010 hävdade Dugards efterträdare som särskild rapportör, Richard Falk, att apartheidtendenserna hade blivit starkare sedan den förra rapporten.

2009 släppte The Human Sciences Research Council i Sydafrika en rapport som hävdade att Israel gör sig skyldig till såväl kolonialism som till apartheid. Folkrättsexperter hade kommit fram till att de centrala komponenter som upprätthöll apartheidsystemet i Sydafrika tillämpas av den israeliska staten.

2020 kom israeliska Yesh Dins analys The Occupation of the West Bank and the Crime of Apartheid: Legal Opinion där slutsatsen var att apartheid begås på Västbanken, av israeler mot palestinier. Yesh Din påpekade att den israeliska ockupationen inte är någon "vanlig" ockupationsregim utan del av ett koloniseringsprojekt där brottet apartheid begås eftersom ockupationsmakten gör stora ansträngningar för att cementera sin dominans över de ockuperade invånarna och säkerställa deras underlägsna status. De israeliska myndigheterna implementerar både politik och praxis som utgör omänskliga handlingar enligt definitionen av apartheid i internationell rätt.

2021 publicerade israeliska B’Tselem sin utredning This is Apartheid där organisationen avvisade uppfattningen att Israel är en demokrati (innanför den gröna linjen) som samtidigt upprätthåller en tillfällig militär ockupation (bortom den). B’Tselem kom fram till slutsatsen att kriterierna för att definiera den israeliska regimen som en apartheidregim var uppfyllda.

2021 släppte även Human Rights Watch analysen A Threshold Crossed, som undersökte Israels agerande inom staten och i de ockuperade palestinska områdena, och drog slutsatsen att Israel utövar apartheid mot palestinierna.

2022 släppte Amnesty International en utredning som kartlade hur Israel upprätthåller ett system med förtryck och dominans av det palestinska folket – både palestinier i Israel och de ockuperade palestinska områdena (OPT), samt palestinska flyktingar i andra länder. Den omfattande rapporten Israel’s Apartheid against Palestinians: Cruel System of Domination and Crime against Humanity dokumenterar hur Israel utför Israel storskaliga konfiskeringar av palestinsk mark och egendom, tvångsförflyttningar, utomrättsligt dödande, begränsar rörelsefriheten drastiskt för palestinier och förvägrar dem nationalitet och medborgarskap. Alla dessa kränkningar utgör apartheid och Amnesty uppmanade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) att inkludera brottet apartheid i sin pågående utredning i de ockuperade palestinska områdena.

2022 utnämndes Francesca Albanese till FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i det palestinska ockuperade området. Redan samma år konstaterade Albanese att Israel begår apartheid mot palestinier och att en avveckling av apartheidsystemet är både en nödvändighet och en skyldighet för det internationella samfundet.