Palestinagruppernas samarbetsorganisationer i Gaza, på Västbanken och i Libanon är alla hårt drabbade av Israels attacker. Organisationerna fortsätter att bedriva de aktiviteter som är möjliga och gör ständiga anpassningar efter säkerhetsläget.
Palestinagrupperna stödjer projekt i Palestina och i flyktingläger i Libanon, med fokus på barn och ungdomar, mänskliga rättigheter och hälsa. Projekten utförs av palestinska gräsrotsorganisationer och bygger på lokalt framtagna idéer.
“I svåra tider hittar man sina bästa vänner. Vi har er kvar, när hela världen vänt oss ryggen. Ni stöder barn och ungdomar på marken och kämpar för dem. Det ger oss styrka att fortsätta.” Naser, Abu Dis Youth Club
Vi samlade nyligen våra samarbetspartners i ett digitalt möte, där alla berättade om extremt svåra omständigheter. I Gaza fortsätter Israel att hindra humanitärt tillträde och på Västbanken trappas både militärt våld, bosättarattacker och fördrivning upp i skuggan av kriget mot Iran och attackerna i Libanon. En miljon människor i Libanon är nu fördrivna och de humanitära behoven ökar snabbt.
Maha och Iyad från Youth Vision Society Gaza vittnade om rädslan som sprider sig, både för att förnödenheter återigen ska ta slut och också för vad den israeliska arméns och bosättarnas attacker på Västbanken ska leda till. “Det är ett hot mot alla palestinier”, sa Iyad. “Det finns ingenting kvar av Gaza och vi är rädda för att samma sak ska hända på Västbanken.”
Youth Vision Society fortsätter med sitt projekt Rebuilding Hope, där de erbjuder stödundervisning till elever som har gått miste om två läsår, parallellt med psykosocial stödverksamhet och fritidsaktiviteter.
Hanadi från organisationen Naba’a och Hussein och Ali från Al-Jalil Welfare Society berättade om situationen i Libanon, som blir svårare för varje dag. “Utöver de humanitära behoven när så många människor tvingas iväg från sina hem, är en stor risk att interna konflikter och spänningar i samhället eskalerar”, sa Hanadi. Både Naba’a och Al-Jalil bedriver aktiviteter i härbärgen och till mindre del digitalt. Palestinagrupperna kommer att överföra medel från insamlingen till Naba’as nödinsatser i Saida-området där många familjer på flykt nu har samlats.
I New Askar Camp i Nablus på Västbanken arbetar Askar Social Development Center med att ge barn och unga möjlighet till en meningsfull fritid och ger stöd i utbildningen till bland annat barn med funktionshinder. Amjad och Yousef berättade att flyktinglägret är konstant utsatt för attacker av den israeliska armén och av bosättare från de närbelägna bosättningarna. “Nablus är som ett stort fängelse”, sa Amjad. In- och utfarter kontrolleras av den israeliska armén, och Israel har blockerat alla möjligheter för människor att arbeta utanför staden. Många har inte fått lön på månader och ekonomisk stress skapar också konflikter. “Det är mycket svåra omständigheter och nya behov uppstår, som vi försöker möta efter bästa förmåga”, sa Amjad. “Situationen är oförutsägbar och förändras dag för dag, så det är svårt att planera. Men vi har inget val, vi måste stanna och vi måste fortsätta vår verksamhet.”
I Abu Dis utanför Jerusalem finns Abu Dis Youth Club och Al Nahda, som bedriver idrotts- och fritidsaktiviteter för barn och ungdomar i kombination med att utbilda unga om rättigheter och uppmuntra till engagemang i lokalsamhället. Naser från ADYC och Motasem från Al Nahda berättade att läget i Abu Dis är oförutsägbart och farligt. “Det är inte bara militära attacker – det är politiskt, ekonomiskt, socialt”, sa Naser. “Den här gången är annorlunda. Jag ser i människors ögon att de håller på att förlora hoppet.”
Precis som över hela Västbanken är skolorna stängda, de som kan bedriver distansundervisning men många barn har inget att göra om dagarna. “Det finns en oro hela tiden, aktiviteterna fortsätter och vi gör allt vi kan under omständigheterna. Men säkerheten för barnen och volontärer är vår högsta prioritet”, sa Motasem.
Oron och förtvivlan var påtaglig hos alla representanter för våra samarbetsorganisationer. De har varit med om många svåra perioder tidigare men den här gången är annorlunda. Att mötas, om än på skärmar, och stötta varandra är viktigt. Naser från ADYC sammanfattade känslan i mötet: “Vi måste fortsätta. Barn och familjer behöver oss som mest just nu. Verksamheter som våra ger hopp om att det kan bli bättre.”