Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i det ockuperade palestinska området, publicerar en ny rapport: Truth under the rubble: Media in the time of genocide.
Rapporten granskar hur Israels systematiska angrepp på palestinska journalister och medieinfrastruktur, tillsammans med Israels kontroll över informationsflödet, har bidragit till att dölja, möjliggöra och legitimera folkmordet.
Francesca Albanese beskriver i rapporten tre sammanhängande processer:
- Israels tystande av palestinsk journalistik genom att döda, skada, frihetsberöva, tortera, hota och rikta anklagelser mot palestinska journalister, samt genom attacker mot medieredaktioner, medieinfrastruktur och utrustning.
- Israelisk informationskontroll och propaganda genom militär censur, medierestriktioner och spridning av hatretorik, avhumanisering och förnekande av ansvar för attacker och för den humanitära katastrofen i Gaza.
- Internationella mediers och digitala plattformars roll i att förstärka israeliska myndigheters narrativ, marginalisera palestinska röster och återge obekräftade uppgifter utan tillräcklig granskning.
Sammantaget har dessa processer inte bara åtföljt ett folkmord, utan även underlättat folkmordets genomförande och försvårat utkrävandet av ansvar. Albanese använder begreppet mediacide för att beskriva en process där mediernas förmåga att dokumentera, förmedla och granska händelser systematiskt förstörs.
Närmare 300 palestinska journalister har dödats och över 400 skadats av israeliska styrkor sedan oktober 2023. Utöver det har journalister och mediearbetare frihetsberövats och utsatts för tortyr, hot mot sig själva och familjemedlemmar. Mediekontor och medieinstitutioner har förstörts i stor omfattning och varit föremål för riktade attacker. Rapporten beskriver också omfattande förstörelse av sändningsutrustning, mobilnät och internetinfrastruktur. Attacker och frihetsberövanden har gjort det allt svårare att dokumentera Israels förbrytelser under folkmordet i Gaza. Kommunikationsavbrott har även isolerat människor i Gaza och försvårat spridning av information om attacker och nödhjälp.
Västerländska medier kritiseras
Rapporten ger svidande kritik mot hur bland annat BBC, CNN och The New York Times samt tyska och australiska public servicebolag bevakat folkmordet, både vad gäller språkval, bildspråk, källor, faktagranskning, rubriker och redaktionella beslut. Bevakningen har gett israeliska myndigheters uppgifter oproportionerligt stort utrymme, tonat ned israeliskt ansvar för palestinska dödsfall och skildrat israeliskt respektive palestinskt lidande på olika sätt.
Israeliska och palestinska offer har tillskrivits olika grad av mänsklighet, trovärdighet och synlighet. Israeliska offer har i högre utsträckning presenterats genom namn, fotografier, familjeberättelser, intervjuer och detaljer om deras liv. Palestinska dödsoffer har oftare beskrivits genom dödstal, uppgifter om förstörda byggnader och opersonliga formuleringar om civila offer, medan enskilda palestiniers livshistorier fått mindre utrymme.
Medier har även gett ett missvisande intryck av krigets mänskliga konsekvenser genom att fördela uppmärksamheten ojämnt. Under folkmordets första år publicerade BBC, CNN och The New York Times ungefär lika många artiklar om israeliska respektive palestinska dödsoffer. Samtidigt var antalet palestinska dödsoffer mångdubbelt större, liksom skadorna och den materiella förödelsen i Gaza. Det sättet att rapportera ger en obalanserad bild av den faktiska situationen, vad som kallas false balance.
Kravet på verifiering av uppgifter har enligt rapporten systematiskt tillämpats asymmetriskt till Israels fördel. I en genomgång av över 14 000 artiklar fann rapporten att västerländska medier använde formuleringar som ifrågasatte trovärdigheten hos palestinska källor oftare än motsvarande israeliska källor. Israeliska myndigheters uppgifter blir utgångspunkt för nyhetsrapporteringen, medan palestinska uppgifter omges av reservationer. Även när uppgifter senare bekräftas kan den ursprungliga osäkerheten leva vidare, och uppmärksamheten flyttas från vad som hänt civila palestinier till frågan om vem som rapporterar om det.
Mediebevakningen kritiseras också för passiva formuleringar dels om vad som hänt, dels om vem eller vilka som bär ansvar för de händelser som skildras. Rubriker, ingresser och passiva formuleringar har gjort det otydligt vem som har orsakat exempelvis civila eller förstörelse av civil infrastruktur. Palestinier har “dött”, bomber har “fallit”.
Rapporten tar även upp medieredaktionernas kontextualisering av bevakningen. Hamas och andra palestinska väpnade gruppers attack den 7 oktober 2023 har fortsatt att påverka hur senare händelser presenterats. Den 7 oktober 2023 återkommer som huvudsaklig referenspunkt i rapporteringen om israeliska attacker mot palestinier, medan decennier av israeliskt förtryck, ockupation och militära angrepp osynliggjorts. Folkmordet i Gaza har genomgående framstått som en reaktion på 7 oktober snarare än som handlingar vars konsekvenser och laglighet bör granskas, samtidigt som palestinska dödsfall, fördrivning och lidande placerats i en berättelse som främst handlat om Israels säkerhetsbehov eller Hamas agerande.
Digitala plattformar påverkar vilken information som når ut
Plattformar som Meta, X och Google kritiseras för att begränsa palestinskt innehåll, stänga av konton och samtidigt tillåta och sprida hatretorik och vilseledande information. Rapporten pekar särskilt på innehållsmoderering, algoritmer, annonsering och plattformarnas relationer till israeliska myndigheter. Den menar att plattformarna inte har uppfyllt sina skyldigheter att identifiera och motverka brott mot mänskliga rättigheter.