Svenska medier har de senaste åren mött återkommande kritik för hur de har rapporterat om Gaza, Palestina, Israels ockupation och krigföring. Kritiken har kommit från både medieforskare, människorättsorganisationer, palestinska och israeliska företrädare, debattörer och delar av den svenska journalistkåren.
En stor del av kritiken handlar om att svenska mediers bevakning har varit asymmetrisk, där israeliska perspektiv, uppgifter och säkerhetspolitiska argument får större utrymme eller ges högre trovärdighet än palestinska erfarenheter och uppgifter. Den centrala frågan är om etablerade medier har tillämpat samma pressetiska principer genomgående och därmed gett allmänheten en saklig och rättvisande bild. Publicitetsreglerna som svensk press, radio och tv har att förhålla sig till anger bland annat att:
– Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
– Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
– Kravet på saklighet gäller alla delar av en publicering, såväl innehåll som form och presentation.
– Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte används på ett missvisande sätt.
– Felaktig sakuppgift ska rättas när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående ska, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle.
Kvantitativ analys: Hur mycket uppmärksamhet får israeliska respektive palestinska offer?
Den mest uppmärksammade svenska granskningen av mediernas bevakning publicerades av Dagens ETC i september 2024. Tidningen analyserade med hjälp av AI omkring 8 000 artiklar från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, SVT, Sveriges Radio och Dagens ETC.
Enligt granskningen krävdes ungefär tolv dödade palestinier för att motsvara uppmärksamheten kring en dödad israel. Granskningen fann även språkliga skillnader, där olika ord användes för att skildra död och våld. Palestinier beskrevs oftare som att de hade omkommit eller dött, medan israeliska offer oftare beskrevs med ord som dödats eller mördats.”
Granskningen konstaterade att medieuppmärksamheten inte stod i proportion till den mänskliga förlusten i Gaza under samma period. Att israeliska offer omnämndes betydligt oftare än palestinska, riskerade att ge en missvisande bild av vilka som drabbades och i vilken omfattning.
Nyhetsvärde påverkas givetvis av många faktorer, som till exempel omständigheterna kring en händelse, tidpunkt och tillgång till information. Med tanke på omfattningen av Israels krigföring, dess konsekvenser för civilbefolkningen och antalet dödsoffer på båda sidor under den period som analysen omfattade hade det varit rimligt att anta att nyhetsvärdet skulle viktas åt palestinska offer och livsöden. Istället visar granskningen det motsatta.
Att skriva att någon har ”omkommit” framstår som betydligt mer neutralt än att någon dödats eller mördats. Omkommit eller dött säger ingenting om hur personen dog och vem som eventuellt orsakade dödsfallet, till skillnad från dödats eller mördats. Om liknande händelser beskrivs med olika ord beroende på offrens nationalitet är det inte en opartisk rapportering.
Unik analys: Så partiska är svenska medier om Gazakriget Dagens ETC, 16 september 2024.
Israeliska myndigheter som fakta, palestinska uppgifter med reservation
En annan återkommande kritik gäller hur olika källor behandlas. Kritiker menar att svenska medier ger israeliska myndigheter och militär en privilegierad position som förstahandskällor, trots att de är krigförande parter och har egna intressen av hur händelser beskrivs samt vilken information som når ut. Uppgifter från palestinska myndigheter, vårdpersonal, journalister och civila i Gaza har betydligt oftare omgärdas av reservationer. Några exempel på hur det tar sig uttryck:
- Olika grad av försiktighet: Uppgifter från israeliska myndigheter återges i rubriker eller ingresser, medan palestinska uppgifter presenteras med tydliga förbehåll.
- Olika beviskrav: Palestinska uppgifter om dödsoffer eller attacker kan framställas som osäkra, samtidigt som israeliska militära förklaringar får stå som den huvudsakliga beskrivningen av händelsen.
- Olika uppföljning: En parts uppgifter kan få stor uppmärksamhet när de först publiceras, medan senare korrigeringar eller motstridiga belägg får mindre genomslag.
- Olika ansvarsinramning: Rapporteringen kan fokusera på om myndigheter i Gaza eller andra palestinska källor går att lita på, snarare än på vad som faktiskt har hänt civilbefolkningen.
Poängen är inte att palestinska uppgifter alltid ska accepteras som sanna, utan att samma krav ska tillämpas på alla källor och att bevakningen ska återge faktiska omständigheter, utan att filtrera dem beroende på vem som drabbas eller bär ansvar.
Ett upprop som publicerades sommaren 2025 samlade över 500 underskrifter från svenska journalister och andra mediearbetare som hävdade att etablerade medier varit alltför okritiska till israeliska uppgifter och inte på ett objektivt sätt granskat vare sig Israels krigföring i Gaza eller förtrycket av palestinier generellt, och inte heller kontextualiserat aktuella skeenden i sin bevakning. Därigenom menade undertecknarna att etablerade medier gjorde sig till megafoner för israelisk propaganda.
Internationella mediers arbete har försvårats av att Israel nekat journalister inträde till Gaza. Detta har även ökat israeliska myndigheter möjlighet att påverka nyhetsbilden. Kritiker menar att internationella medier borde påpeka detta i sin rapportering och i högre grad anlitat palestinska journalister. De borde också ha agerat till skydd för palestinska kollegor, som dödats, hotats och utsatts för livsfara, och utöva större påtryckningar för pressfrihet.
Kritiken har fått stöd i undersökningar om publikens förtroende, både internationellt och i Sverige. I maj 2024 rapporterade Sveriges Radio om en undersökning som Järvaveckan Research genomfört med hjälp av Indikator Opinion. Bland personer med utländsk bakgrund i utsatta områden uppgav nästan hälften att de hade ganska litet eller mycket litet förtroende för att medierna rapporterade om Gaza sakligt och opartiskt. Bland den övriga befolkningen var motsvarande siffra en fjärdedel, 26 procent, medan 43 procent uppgav att de hade ganska stort eller mycket stort förtroende.
Mediemyndigheten redovisade att Granskningsnämnden under perioden 7 oktober 2023–7 oktober 2024 hade tagit emot omkring 1 582 anmälningar, fördelade på 294 ärenden, om radio- och tv-program i public service som behandlade Israel och Palestina. Anmälningarna rörde bristande opartiskhet och saklighet, hur dödssiffror presenterades, vilka källor som användes och hur uppgifterna attribuerades, formuleringar och vinklar som anmälarna ansåg missvisande och bakgrundsinformation som uppfattades saknas. Av 249 avgjorda ärenden ledde sex till fällningar.

FN-rapport bekräftar bilden
Francesca Albanese, FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i det ockuperade palestinska området, publicerar en ny rapport: Truth under the rubble: Media in the time of genocide.
Rapporten granskar hur Israels systematiska angrepp på palestinska journalister och medieinfrastruktur, tillsammans med Israels kontroll över informationsflödet, har bidragit till att dölja, möjliggöra och legitimera folkmordet.
Francesca Albanese beskriver i rapporten tre sammanhängande processer:
- Israels tystande av palestinsk journalistik genom att döda, skada, frihetsberöva, tortera, hota och rikta anklagelser mot palestinska journalister, samt genom attacker mot medieredaktioner, medieinfrastruktur och utrustning.
- Israelisk informationskontroll och propaganda genom militär censur, medierestriktioner och spridning av hatretorik, avhumanisering och förnekande av ansvar för attacker och för den humanitära katastrofen i Gaza.
- Internationella mediers och digitala plattformars roll i att förstärka israeliska myndigheters narrativ, marginalisera palestinska röster och återge obekräftade uppgifter utan tillräcklig granskning.
Sammantaget har dessa processer inte bara åtföljt ett folkmord, utan även underlättat folkmordets genomförande och försvårat utkrävandet av ansvar. Albanese använder begreppet mediacide för att beskriva en process där mediernas förmåga att dokumentera, förmedla och granska händelser systematiskt förstörs.
Närmare 300 palestinska journalister har dödats och över 400 skadats av israeliska styrkor sedan oktober 2023. Utöver det har journalister och mediearbetare frihetsberövats och utsatts för tortyr, hot mot sig själva och familjemedlemmar. Mediekontor och medieinstitutioner har förstörts i stor omfattning och varit föremål för riktade attacker. Rapporten beskriver också omfattande förstörelse av sändningsutrustning, mobilnät och internetinfrastruktur. Attacker och frihetsberövanden har gjort det allt svårare att dokumentera Israels förbrytelser under folkmordet i Gaza. Kommunikationsavbrott har även isolerat människor i Gaza och försvårat spridning av information om attacker och nödhjälp.
Västerländska medier kritiseras
Rapporten ger svidande kritik mot hur bland annat BBC, CNN och The New York Times samt tyska och australiska public servicebolag bevakat folkmordet, både vad gäller språkval, bildspråk, källor, faktagranskning, rubriker och redaktionella beslut. Bevakningen har gett israeliska myndigheters uppgifter oproportionerligt stort utrymme, tonat ned israeliskt ansvar för palestinska dödsfall och skildrat israeliskt respektive palestinskt lidande på olika sätt.
Israeliska och palestinska offer har tillskrivits olika grad av mänsklighet, trovärdighet och synlighet. Israeliska offer har i högre utsträckning presenterats genom namn, fotografier, familjeberättelser, intervjuer och detaljer om deras liv. Palestinska dödsoffer har oftare beskrivits genom dödstal, uppgifter om förstörda byggnader och opersonliga formuleringar om civila offer, medan enskilda palestiniers livshistorier fått mindre utrymme.
Medier har även gett ett missvisande intryck av krigets mänskliga konsekvenser genom att fördela uppmärksamheten ojämnt. Under folkmordets första år publicerade BBC, CNN och The New York Times ungefär lika många artiklar om israeliska respektive palestinska dödsoffer. Samtidigt var antalet palestinska dödsoffer mångdubbelt större, liksom skadorna och den materiella förödelsen i Gaza. Det sättet att rapportera ger en obalanserad bild av den faktiska situationen, vad som kallas false balance.
Kravet på verifiering av uppgifter har enligt rapporten systematiskt tillämpats asymmetriskt till Israels fördel. I en genomgång av över 14 000 artiklar fann rapporten att västerländska medier använde formuleringar som ifrågasatte trovärdigheten hos palestinska källor oftare än motsvarande israeliska källor. Israeliska myndigheters uppgifter blir utgångspunkt för nyhetsrapporteringen, medan palestinska uppgifter omges av reservationer. Även när uppgifter senare bekräftas kan den ursprungliga osäkerheten leva vidare, och uppmärksamheten flyttas från vad som hänt civila palestinier till frågan om vem som rapporterar om det.
Mediebevakningen kritiseras också för passiva formuleringar dels om vad som hänt, dels om vem eller vilka som bär ansvar för de händelser som skildras. Rubriker, ingresser och passiva formuleringar har gjort det otydligt vem som har orsakat exempelvis civila eller förstörelse av civil infrastruktur. Palestinier har “dött”, bomber har “fallit”.
Rapporten tar även upp medieredaktionernas kontextualisering av bevakningen. Hamas och andra palestinska väpnade gruppers attack den 7 oktober 2023 har fortsatt att påverka hur senare händelser presenterats. Den 7 oktober 2023 återkommer som huvudsaklig referenspunkt i rapporteringen om israeliska attacker mot palestinier, medan decennier av israeliskt förtryck, ockupation och militära angrepp osynliggjorts. Folkmordet i Gaza har genomgående framstått som en reaktion på 7 oktober snarare än som handlingar vars konsekvenser och laglighet bör granskas, samtidigt som palestinska dödsfall, fördrivning och lidande placerats i en berättelse som främst handlat om Israels säkerhetsbehov eller Hamas agerande.
Digitala plattformar påverkar vilken information som når ut
Plattformar som Meta, X och Google kritiseras för att begränsa palestinskt innehåll, stänga av konton och samtidigt tillåta och sprida hatretorik och vilseledande information. Rapporten pekar särskilt på innehållsmoderering, algoritmer, annonsering och plattformarnas relationer till israeliska myndigheter. Den menar att plattformarna inte har uppfyllt sina skyldigheter att identifiera och motverka brott mot mänskliga rättigheter.
